De bjuder på bra musik i country, bluegrass och blues stilarna med några ovanliga blandningar.
Albumet är dedikerat till Michael Bloomfield som dog den 15 februari 1981.
Nick Gravenites inleder med You can't hurt me no more. En blueslåt med avslappnat sväng, bra sånginsats, piano och munspel.
På Blue sea blues står istället Taj Mahal vid mikrofonen. Trots namnet är det mer en countrylåt med pedal steel gitarr och fiol. Men även riktigt bra gitarrspel av Michael Bloomfield.
The fiddling of Jacques-Pierre Bordeaux är en countrylåt i cajuntappning med Peter Rowan på sång och Mark Naftalin på dragspel.
Peter Rowan även på nästa låt The old house som är en country i bluegrasstappning. Fint banjospel av Tom Stern.
San är någon sorts tidig jazz med trumpet, fiol, gitarr och banjo i virtuos stil.
B-sidan inleds med Lost John som framförs av Don Humphries på sång och har bra banjospel, fiol och dobro. Ljudbilden landar halvvägs mellan country och blues och är härligt dynamisk. Även litegrann piano.
He will break your heart har en modernare elektrisk ljudbild. Melodin är väldigt dröjande och medryckande. Peter Rowan sjunger. Fiolen passar in naturligt.
Bonaparte's retreat framförs också av Peter Rowan men här är ljudbilden mer bluegrass och country. Med en märklig egyptisk toneföljd.
Free little bird är en klockren flödande bluegrass med mandolin, banjo, gitarr och fiol. Bethany Raine sjunger vackert med fina stämmor av Kathy Kallick och Ann Rizzo.
Blues for special friends avslutar. En barblues efter att nästan alla gått hem. Reflekterande sorgligt piano i lätt jazzig stil. En elgitarr kommer in en bit in i låten i fint samspel med pianot. Mark Naftalin spelar piano och har även skrivit låten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar