Som vanligt är det den fantastiske gitarristen Djin som är allra bäst men även Sunflower på bas, Octavius på trummor, samt Jim Baker själv på bastrumman och diverse sång är spännande att lyssna på. Ska vara en av de mer musikaliska av gruppens album men jag håller både Savage sons of the Ya Ho Wa och I'm gonna take you home högre.
Yod he vau he inleder på ett mystiskt sätt i nästan tystnad med bara hummande och lite trummor sedan kommer musiken igång med en gitarr som spelar hypnotiskt. Efter en stund blir det längre vridna lätt kosmiska toner. Spruckna toner mot bakgrund av hyponotiska och väldigt maffiga bastrummor är bra. Trummorna utökas lite med fler trummor efterhand.
Ho fortsätter med de hypnotiska trummorna och en del grymma gitarrtoner som är spännande att lyssna på. Svävande långa toner på gitarr och de hänsynslösa trummorna är skrämmande men medryckande och spännande att lyssna på. Kokar ihop ordentligt mot slutet med en fräsande gitarr och Baker som hummar. Låten klingar av snyggt.
Andra sidan inleder med Journey thru an elemental kingdom. Har klockspel och annat som skapar en mystisk men ointressant ljudbild. Har en del mer intressanta hyponotiska passager med distade instrument längre in i låten. Bland annat ett fiolliknande ljud som påminner lite om Velvet Underground och deras spruckna ljud på White light/white heat.
Ya ho wha har en del vissling. Efter hand kommer en del fina svävande gitarrtoner som ger en fin kontrast. Mot slutet kommer en blixtrande kavalkad av distade gitarrtoner mot skrämmande marscherande trummor. Väldigt psykedeliskt på ett medryckande sätt.
