Eddie Cochran var en av de tidiga pionjärerna inom rock n roll. Numera verkar han vara ganska okänd i det allmänna medvetandet. Samtida rocklegenden Buddy Holly har blivit betydligt mer hyllad med en spelfilm och i Sverige även en musikal för ett par år sen med Brolle i huvudrollen. För ett par år sedan så spelades Summertime blues i TV-programmet Vem vet mest och ingen kunde svaret. Rickard Olsson skulle meddela en liten anekdot och sa att han var engelsman. Helt felaktigt. Han dog visserligen i en bilolycka i England 1960 under en turné men han var amerikan från Kalifornien och det var där han levde och verkade.
Eddie är en av de som skapade rocken och hans uttryck är unikt. Mycket känsla och värme, ibland hårt och snabbt men även stämningsfullt och fjäderlätt med lika stor framgång. Mycket bra gitarrspel påminner ibland om musik som kom senare som t ex Velvet Underground. Kan även nämna att det finns liknande glädje i musiken som hos Fats Domino. En av mina absoluta favoritartister.
Inleder i snabbt tempo med låten Skinny Jim. Piano är det drivande instrumentet men det kommer ett gitarrsolo.
Let's get together inleder nästan exakt som Summertime blues. Tamburin driver rytmen. Akustisk gitarr melodin och även en djup fjädrande bas. Han sjunger så där extatiskt som bara han kan.
Eddie's blues är en instrumental låt med ett svävande ljud en del barpiano och en massa fjädrande avslappnande gitarr som byts ut i intensiva mandolininspirerarde solon.
Little Lou är en snabb men ändå ganska lågmäld sångmässigt och ett akustisk sound. Handklapp i rytmen.
Pink pegged slacks är en fullt ös rock n roll låt. Med effektfulla stop som Blue suede shoes eller Jailhouse rock.
Jeanie Jeanie Jeanie är driven låt med studsande gitarrspel och bra piano och fin sånginsats på Eddies underbara sätt. I solot möter en vägg av ljusa gitarrljud med bastoner och piano bakom. Väldigt väl mixat.
Something else inleder med bas och sen kommer Eddie med en sånginsats med hur mycket känsla i som helst. Medryckande melodi och ett grymt bra genomförande med kokande trummor och bas.
Sidan två inleder med Pretty little devil en fantastiskt vacker och anspråkslös liten countrymelodi med rockframtoning.
Who can I count on fortsätter i samma vackra sköra stil. Väldigt bra och sparsmakat ackompanjemang och en fantastisk melodi med mycket känsla i hela framförandet.
Thinkin' about you har också den anspråkslösa stilen men är lite skojfriskare med en liten basröst som kommer in ibland.
Opportunity har en böljande känsla i bästa The Platters stil men med ett bra bett i.
Latch on framförs i rejäl rock n roll stil.
I'm ready är en Fats Domino låt som Eddie gör en riktigt pigg version på. Fint sprucket gitarrsolo.
Three stars är en avskalad sorglig låt på akustisk gitarr som hyllar de förolyckade artisterna Richie Valens, Buddy Holly och JP Big Bopper Richardson med en fin personlig vers till var och en av dem.
Cotton picker är svängig ackapella sång med mycket rytm och tryck. Det hörs en nästan stum akustisk gitarr i bakgrunden efter ett tag.
Första sidan på den andra skivan inleder med den underbara klassikern Summertime blues sparsmakat ackompanjemang med grymt driv och tuff men ändå skojfrisk.
Cut across shorty inleder anspråkslöst med akustisk gitarr. En fin sånginsats och ett bra snabbt driv med en del bas.
Milk cow blues är en långsamt gungande blues med hård gitarr i bra call and answer med Eddie på sång. Påminner om Muddy Waters i tuffhet. Lite snyggt piano kommer in mot slutet på ett ställe också.
My way har ingenting med Frank Sinatra låten. En rejäl snabb rocklåt. Ett fint kombinerat gitarr- och saxofonsolo. Effektfullt när kompet tystnar och han sjunger några strofer.
Den välkända låten Blue suede shoes genomförs på bra sätt. Fin variation i gitarrspelet.
En av mina absoluta favoritlåtar Nervous breakdown framförs på ett sätt som matchar låttiteln på ett väldigt bra sätt. Eddie sjunger väldigt bra och gitarrspelet har en massa grymma basljud som vandrar på ett häftigt sätt. Sen kommer ljusa toner som svar. Takten är hård och skoningslös och ljuden är distade handklapp eller liknande.
Come on everybody inleder på klassiskt bra Eddie sätt. Tamburin sköter takten. Akustisk men laddad gitarr. Bra sånginsats. En väldigt medryckande låt. Väldigt lik Let's get together.
Fjärde sidan inleder med låten Sittin' in the balcony är en lite långsammare stark melodi med mycket känsla. Lite körande och sparsmakat coolt ackompanjemang. Fint gitarrsolo med mycket variation. Eddies sånginsats är också riktigt bra.
Twenty flight rock är också en ganska avslappnad liten rockare.
Teenage cutie är också en härlig avskalad och avslappnad låt. Fint gitarrspel som kör call and answer med sig själv.
Hallelujah, I love her so är Ray Charles låten. En massa stråkar och ett klassiskt arrangemang med bra gitarr.
Fourth man theme påminner mycket om Harry lime theme. En helt instrumentell låt.
Weekend har en kvinnlig kör. Handklapp och bra sparsmakad gitarr och sånginsats. Melodin är medryckande.
Bo weevil är inte Fats Dominos utan snarare Brook Bentons. En massa körande och bra medryckande melodi med fin sånginsats.
Avslutar skivan gör låten Long tall Sally. Bra gitarrspel med effektiva pauser och riktigt bra engagerad sånginsats.
