Här hör man tydliga bluesinfluenser men en blues som de gjort till sin egen med en speciell ljudbild och en stil som är mer enträgen än tungsint. Tyvärr spårar de ur totalt i tre låtar på andra sidan. En titeln till trots fladdrig skiva skulle jag säga men låtar som Light my light och Free from all alarm är riktigt bra.
Light my light har en säregen ljudbild med distade sladdriga toner som griper tag i lyssnaren. Det är lite sång också och sen följer häftigt jammande som kokar ihop riktigt snyggt med en intressant ljudbild.
Free from all alarm har en bluesig grundmelodi men med en speciell sångstil och akustikt komp som inte heller följer vad man normalt hör i en blueslåt. Får lite John Lee Hooker feeling.
Sins of the father är en rockig låt med öppna gitarrtoner med ett udda sound och en del call and answer med en orgel tror jag. Påminner lite om Hawkwind faktiskt.
Sad go round bjuder på lite mer ångest med en taktfast både tung och alarmistiskt vinande ljudbild.
Corn cob inleder andra sidan. En väldigt stressande låt med påträngande akustiskt gitarrkomp och en massa märkliga dissonanta ljud som förstärker galenskapen.
Plea sing, plea song har mer av de elektroniskt förvrängda ljuden när kompet tar sig med filmiska svepande ljud så lägger de på någon slags förvrängning på sången.
Snow storm här är de tillbaka med mer intressanta tongångar. Väldigt märklig mörk raspig sångröst helt plötsigt som kontrasterar fint till långa toner på fiol eller orgel och ett flinkt gitarrspel.
Joker's grave inleder med folkmusiktoner på gitarren. Påminner inte så lite om Tom Waits med den malande dissonanta men folk, blues eller tidig jazz i stilen. Spårar ur med en del elektroniska ljud tyvärr. En del kul bongotrummor kommer in i en passage som kulminerar med rasande distad gitarr.
