Jag brukar gilla duetter så Country partners med Loretta Lynn och Conway Twitty passar fint på skivtallriken. Albumet gavs ut på MCA 1974. Det är första skivan med Loretta Lynn som jag skriver om och jag har inte lyssnat på hennes musik mer än i filmen Coal miners daughter.
En skiva fylld av genuin countrymusik men ett par oväntat rockiga låtar med riktigt bra gitarrspel gör skivan extra kul. Bästa låten är Don't mess up a good thing. Påminner närmast om Nancy Sinatra och Lee Hazelwood men andra oförglömliga countryduetter är såklart Emmylou Harris och Johnny Cash.
As soon as I hang up the phone är en udda duett med Loretta på sång och Conway som pratar med henne i telefon.
Don't mess up a good thing har riktigt vasst gitarrspel med omväxlande Conway och Loretta som sjunger och däremellan en kör.
Love's not where love should be är en riktig lunkarcountry med stråkar och mycket känsla.
Two lonely people fortsätter med en valsande country med lite mer glimt.
I changed my way är medryckande med kul komp och bra sväng i sångarrangemangen med mycket fin duett i refrängen.
Country bumpkin är inte skriven av Kris Kristofferson men har hans stil.
Andra sidan inleder med Spiders and snakes är en frejdig låt med bra sväng och kul samspel mellan Loretta och Conway.
I'm getting tired of losing you har ett spännande gitarrljud som påminner om Johnny Cash i stilen. Ljudbilden är dessutom annorlunda när Loretta respektive Conway sjunger.
Sweet things I remember about you har ett väldigt långsamt tempo i en klassisk sorgsen countrystil..
It all falls down snabbar upp tempot med en pigg melodi med bra gitarrspel.
A liftetime before hittar nästan en folkrockston men sen kommer en pedal steel gitarr och hämtar tillbaka den till countryland.
