Ett album fyllt till brädden med psykedelisk hårdrock med grymt driv men där även mer späda fioltoner hittar hem. Inte lika hypnotisk musik som föregångaren men de hittar den effekten på vissa låtar.
Psychedelic overlords (disappear in smoke) för alla som envisas med att den psykedeliska musiken tog slut med 60-talet så är väl den här låttiteln svårförklarad. Snyggt driv och bra sånginsats som kompletterar varandra. Spännande kombination av gitarrspel och trumpet eller saxofon.
Wind of change är helt fantastisk med vackert både sprött och majestätiskt fiolspel med sparsmakade trummor som i samspel med stråkarna gör låter otroligt stark. Kanske inspiration till Motörheads ännu starkare låt 1916.
D-rider har en distansierad känsla i sången men medryckande hypnotiskt gitarrspel. En del munspel också.
Web weaver är en drömsk låt med en kombination av gitarr, piano och mystiska episka rymdljud på orgeln.
Andra sidan inleder med You'd better believe it en ganska euforisk och luftig låt men fortfarande med tempo och tryck. Lemmys röst känns igen i sångarrangemanget.
Hall of the mountain grill titeln är en travesti på Griegs Hall of the mountain king. Melodin är lite mystisk och sökande med bra pianospel och episk orgel när Erebors innandömen öppnar upp sig inne i berget. En del fiol förstärker Tolkien känslan.
Lost Johnny finns även med på Motörheads debutplatta. Inte riktigt lika snabbt tempo men samma hårda driv. Speciell distad gitarrton där rymden inte känns avlägsen. Lemmy sjunger bra.
Goat willow en kort låt som ger en upplevelse av grottutforskning på Månen med stalaktiterna droppande från taket.
Paradox växlar snyggt från episka toner till snabbt driv med märkliga orgeltoner och bas. Växlar lika snyggt tillbaka till lugnare vatten med lite piano och gitarr. Grymt driv.
