James Gurley och Muruga påminner mycket om Quicksilver Messenger Service i deras bästa stunder med låtar som The fool. Men medlemsantalet leder så klart tankarna till Randy Holdens Population 2 men den är mycket tyngre. Jag skulle säga att de har lyckats väldigt bra med att skapa en ljudbild som skulle kunna vara från 70-talet. Hela skivan är fantastiskt bra men första sidan är den bästa.
Måste nämna omslaget också. Min kopia är en av 26 med handmålat omslag som ska representera alfabetet min är bokstaven T.
Big bang super string blues är ordentligt drömsk och psykedelisk redan från början med en ihållande orgelton och följsamt gitarrspel som sedan fylls på med trummor.
Improviserat gitarrspel med mycket känsla som hela tiden är i rörelse. Även starka trummor som också har en improviserad stil. Lössläppt och avslappnat men inte utan att det hettar till ibland. Någon gång överaskas man av att det glider in i en jazzig stil men oftast är det drömskt och psykedeliskt.
Cosmic triune en sekvens bygger upp en enorm intensitet med en del hummande körljud i bakgrunden och mycket ringande gitarr med trummorna långt fram i mixen. Här får man lite Trip thru hell vibbar med det lite spruckna gitarrljudet.
Andra sidan fortsätter lite mer mystiskt i Esonic rapture men den tar sig efter hand när munspel och trummor uppbådar ett kraftfullt driv. Senare kommer en rasande gitarr in i ljudbilden och ger ännu mer temperament och dynamik.
Takeing the time to tell you har Shakti Booker på sång och den börjar som en ganska rak skramlig rocklåt. En bit in i låten kommer ett bubblande dynamiskt basljud in i den täta ljudbilden som är riktigt bra speciellt till gitarrimprovisationerna som glider runt grundkompet.
