Cornelis sjunger Povel

Jag håller med baksidestexten på den här skivan att Cornelis sjunger Povel verkar självklart. Men jag visste inte om den här skivans existens förrän jag såg den i en back på en skivmässa för något år sedan. Den här skivan är del 2 och gavs ut på Skarby international records 1981. Bara att leta efter del 1 också.

Cornelis med sin textförståelse sjunger Povels texter extremt bra och får in alla knasigheter med betoning och rim och lyckas göra det på ett lika lekande som rockande sätt.

The gräsänkling blues känns nästan som en Cornelis-låt redan från början. En riktigt snygg blueslåt med mycket dynamik. Den drivs av trumpet och Cornelis sjunger med driv och känsla.

En schlager i Sverige är en satir som driver med klassiska svenska låtar. Cornelis fraserar riktigt bra och det blir kläm i melodin. Jag gillar hur Povel får in fraser som comme il faut i texten på ett så naturligt och ändå käckt vis.

The purjolök sång typisk Povelsk lek med ord. Meningen

mager, blek och purjolik

går inte av för hackor. Bra arrangemang och melodi.

Torstigaste bröder här kör de på med Bellmansk trudelutt komplett med flöjter. Fram tills att man hör ord som Riches (restaurang i Stockholm) tror man att det är en Bellman-låt.

Hommage á Povel Dekalion floden som aldrig är vad den var sjunger Cornelis i bästa folkmusikstil med tamburin i en härlig takt. Den här låten har Cornelis själv skrivit.

Andra sidan inleder med Tjo vad det var livat i holken trumpeter och bra frasering i en välkänd låt.

Underbart är kort är väl en Monica Zetterlund låt, en väldigt långsam jazzlåt.

En vilsen folkvisa har ett intressant komp och melodi med någon slags xylofon och piano och mitt i allt mellanspel som andas mellanöstern med lite flöjt.

De sista entusiasterna en glad visa med kör.

Håll musiken igång är en härlig jazzig liten calypsolåt. Cornelis sjunger duett med Anita Strandell som jag för övrigt såg live i Jönköping år 2000 när hon sjöng Cornelis-låtar tillsammans med Jönköpings studentkör.

Urmelodier

En av de bästa tiderna på året med alla bär nu. Har tyvärr inte haft möjlighet att gå och plocka några blåbär än. Fullt upp med husflytt. Men många jordgubbar har det blivit tidigare under sommaren och nu har bjönbären mognat i nya trädgården. På Chuck Berry skivan One dozen berrys utgiven på Chess 1958 är omslaget fullt med jordgubbar.

Märkligt nog har jag inte skivit om rock n roll-arkitekten Chuck Berry än här på bloggen. En av favoritartisterna såklart. Bra spel på gitarr och piano med fantastiska melodier och på den här LPn även en del variation med mer reflekterande blueslåtar och en mer calypsoklingande melodi.

Klassikern Sweet little sixteen inleder med fantastisk energi och fina instick på gitarr och piano.

Blue feeling har en långsam bluesig framtoning. Ingen sång bara avslappnat spel på gitarr och piano. En ganska cool låt.

La jaunda (espanola) byter stil till galypso i en medryckande stil komplett med spansk gitarr. Kul sånginsats.

Rockin' at the philharmonic har en ganska jazzig stil med improviserade lätta pianotoner och en diskret bas och trummor.

Oh baby doll är en snabb rock n roll låt. Har ett blixtrande gitarrsolo.

Guitar boogie en klassiker med det fina riffet i inledningen. Ganska virtuos improviserad stil.

Andra sidan inleder med Reelin' and rockin'. Är en medryckande rock n roll låt. Bra sånginsats, piano och gitarrspel.

In-go är en instumental gitarrlåt med bra flödande toner och spännande melodi. En del piano i en sekvens också.

Rock and roll music har urmelodin för en rock n roll låt. Riktigt bra delvis akustiskt gitarrljud och små instick på pianot med ett stabilt bakgrundskomp.

How you've changed är en lugnare väldigt pop-influerad men samtidigt berättande blues.

Low feeling fortsätter i samma stil med en lugn blues men den är varierad och ganska virtuos i

It don't take but a few minutes har lustigt nog en melodi som på vissa sätt påminner om en mina favoritlåtar Bo wevil med Fats Domino. Här är det mer vanlig och ganska anspåkslös gitarr men samma struktur med ett kul litet solo. Några pianotoner finns också med.

Stenhård country

Första sidan av Blood, sweat and tears med Johnny Cash bjuder på stenhård country och andra sidan bjuder på vacker bluegrass och nästan calypso influerad country. Blood sweat and tears kom ut 1962 på Columbia. På vissa låtar medverkar Carter family och bland dem June Carter.

På samma sätt som andra Johnny Cash album så finns ett tema genom låtarna. Här är det legendariska amerikanska personligheter, arbetssånger och tragik. Järnvägar, gruvor, sorg och glädje. Andra albumet med Johnny Cash som jag har som har ordet Tears, tårar i namnet. Men Johnny Cash utstrålar värme och känsla skivan igenom.

En spännande detalj är att första låten är över åtta minuter lång. Ganska ovanligt vid den tiden tror jag. Det blev mer vanligt med jam-rocken och psykedeliska låtar senare på 60-talet.

The legend of John Henry's hammer är en berättelse med en del ljudeffekter men det är genuint gjort. Johnny Cash sjunger med värme och humor. Väldigt bra ackompanjemang med elgitarr och trummor. Lite fint lågmäld kör i bakgrunden. Efter en stund kommer en del akustisk gitarr i vacker Appalacherna-stil. Mycket dynamik och känsla låten igenom.

Tell him I'm gone har ett grymt ackompanjemang väldigt tufft och kompromisslöst. Bra driv och snabb blixtrande klar akustisk gitarr och hammarslag. Oväntat rå och den känns väldigt modern för sin tid.

Another man done gone framförs med ackappella sång i call and answer stil mellan Johnny Cash och June Carter. Väldigt melodiöst och väldigt tungt. Mot slutet blir deras mer och mer avlägsna som präriens vidder. Texten är brutal.

Andra sidan inleder med Busted. En lunkande berättande låt. Väldigt bra ackompanjemang med bas och klara gitarrtoner på slutet av bastonerna. Har nästan en trubadurkvalitet över sig.

Casey Jones inleder med en tågvissla. Skramlig akustisk gitarr. Fantastiska körarrangemang och medryckande melodi.

Nine pound hammer låter nästan som Grateful Dead låten Ripple i melodin. Fantastiskt bra gitarrknäppande i bästa bluegrassstil.

Chain gang har en vacker melodi som påminner om en Harry Belafonte låt kanske Jamaica farewell med en vacker sorgsenhet. Fin körinsats.

Waiting for a train inleder med ett fint barpiano sen är det gitarr.

Roughneck har en driven melodi med bra sånginsats och vacker akustisk skramlig gitarr med lagom körande.

Elvis sjunger Dylan

Elvis Presley sjöng in otroligt många låtar. Bland annat kanske lite oväntat en Bob Dylan låt som Elvis gav ut före Bob till och med. Låten heter Tomorrow is a long time. Den fanns med på skivan Spinout som kom 1966. Spinout är en av Elvis filmskivor och den är riktigt bra med Tomorrow is a long time som en av många höjdpunkter. Tomorrow is a long time är en väldigt stark låt rent melodimässigt och gjordes väldigt bra av duon Heaven and Earth. Medan Sandy Dennys version är hemsk.

Skivan består till största delen av korta låter men några är längre och Dylan-covern är över fem minuter. Förutom de tre sista låtarna var musiken ett soundtrack till filmen Spinout som verkar vara en film i racingmiljö. Det är med ett fint fotografi nästan lika stort som konvolutet i lite kraftigare papper.

Elvis Presley täcker in många stilar på skivan och sjunger ständigt med en känsla och ärlighet som är underbar att lyssna på.

Stop, look and listen inleder på ett bra rock n roll sätt.

Adam and evil har en annorlunda stil med lite orientalisk eller indisk prägel. Sen öppnar den upp sig i refrängen.

All that I am är en fin Elvis-ballad av bästa märke. Fin kör och stråkar. Påminner lite om

Never say yes har lite His latest flame över sig och en del Bo Diddley känsla i takten.

Am I ready är en vacker piano ackompanjerad ballad. Påminner lite om Only fools rush in men mer stämningsfull.

Beach shack är snabb väldigt Harry Belafonte inspirerad låt. Medryckande calypso. Fina dynamiska växlingar.

Andra sidan inleder med Spinout är en lite tuffare men långsam rock n roll låt. Ovanligt med ganska mycket orgel i en Elvis-låt.

Smorgosbord har en del blås och känns lite jazzig. Men det kör på i rock n roll eufori efter ett tag. Texten är ju lite kul och ett inlånat ord från svenskan till engelskan. Kanske hade något med Ann-Margret att göra?

I'll be back en medryckande rock n roll låt med fin körinsats.

Tomorrow is a long time har ett ovanligt ackompanjemang med spridda spruckna akustiska gitarrljud och Elvis vackra ljuva sånginsats. Han fraserar låten perfekt och den man dras med i den och vaggas långsamt och ljuvt. Det varierade och virtuosa gitarrkompet kontrasterar på ett brilljant sätt till sången.

Down in alley är en långsam sugande rock n roll låt som är lite skrämmande och väldigt intensiv. Har ett underbart solo på elgitarr och fin call and answer mellan Elvis och en saxofon.

Remember you är en vacker reflekterande låt. Väldigt fint trakterad gitarr. Elvis sjunger den här typen av låtar underbart vackert på ett äkta och genuint sätt. En kör klipper in på perfekta ställen. Trummorna har ett speciellt ljud.

Sammantaget en jättebra skiva med en genuin känsla som man blir glad av att lyssna på.