söndag 29 oktober 2023

Alice Cooper i Twin Peaks

Kanske för att jag tittar på Twin Peaks nu på kvällarna så fick jag en association dit från titellåten Killer från skivan Killer med Alice Cooper från 1971. Den gavs ut på Warner bros. records. Min kopia är den tyska utgåvan. Låten har den här mörka skruvade stämningen som vissa scener i tv-serien har. Annars är ju tv-serien 50-talsinspirerad på något sätt i estetiken och har en fantastisk dialog och humor. Personerna är märkligt genuina och äkta mitt i all absurditet

Albumet Killer har ett par låtar som andas rock n roll men även mer episka psykedeliska toner och hårdrock. Jag gillar den här skivan. Mina favoritlåtar är Be my lover, Halo of flies och Desperado som alla bjuder på riktigt bra melodier och mycket stämning.

Under my wheels har ett snabbt tempo med lite rock n roll känsla på trumpet och piano. När det kokar ihop ordentligt får jag nästan lite New Orleans vibbar.

Be my lover fortsätter med en solig och medryckande melodi. Bra rock n roll känsla i gitarren och en fin sånginsats.

Halo of flies har en annorlunda mer psykedelisk stil med mycket variation i ljudbilden. En del riktigt bra gitarrspel med en fin fjädrande ton. En bit in i låten blir gitarrljudet mer hårdrocksinfluerat och tempot snabbare. Stämmningen i låten förstärks när några ökenaktiga toner på gitarren kommer och sedan några vackra stråkpassager. Sedan följer ett avsnitt med starka trummor mot ett fint drivet grundkomp som sedan växer i styrka. En del orgel också tror jag.

Desperado öppnar med vackra akustiska toner och ett rullande vågljud sedan kommer ett instick med hårdare gitarr och sång. I slutet får de med ett vackert stråkparti.

Andra sidan inleder med You drive me nervous har ett rejält hårdrockssound med fin variation.

Yeah, yeah, yeah är en medryckande låt med ett snyggt riff.

Dead babies har en annorlunda atmosfär med en mardrömslik inledning och sedan melodiöst rockande för att återgå till en mer stillsam men driven ljudbild och tillbaka igen.

Killer inleder med skrämmande och ganska dissonanta ljud som andas mer jazz än rock. Efter hand kommer dock gitarren igång och de får till en intressant melodi med en skrämmande underton. Sen kommer en sekvens med märkliga rop. Avslutningsvis spelar de nästan kyrklig orgel till ett förebådande trumkomp som är riktigt bra.