Galakväll på operan

A night at the opera verkar anses som ett klassiskt album med Queen. Jag kan bara delvis hålla med. Visst finns här några bra låtar men de är uppblandade med en del riktigt dåliga låtar så en klassiker är det tyvärr inte. Om de fick idén till titel från den klassiska bröderna Marx filmen vet jag inte. Det här var deras fjärde album och innehåller den klassiska låten Bohemian rhapsody. Det gavs ut 1975 på EMI.

Motivet på omslagets framsida för tankarna till baletten Svansjön med Odette och Odile som två feer nederst i bilden.

Musiken tar mycket influenser från klassisk musik med mycket bra piano, även mycket hårdrock med bra gitarrspel och tunga trummor. Deras sångarrangemang är ofta riktigt bra och väldigt egna. Tyvärr spårar de ur med flera låtar med 20-talsmaterial. Pianot påminner faktiskt en del om Memory motell från Black and blue med Rolling Stones från samma år.

Inledande Death on two legs är en ganska tunga och typisk Queen-låt. Ganska märklig och bruten melodi.

Lazing on a Sunday afternoon är en knaslåt i 20-talsstil.

In love with my car har en annorlunda stil på sången. En tung rocklåt med både gitarrer och piano. Avslutas med ett motorljud.

You're my best friend är en vacker låt med riktigt bra sånginsats med bra arrangemang och tunga trummor. Annars ganska lågmält ackompanjemang.

'39 är en vacker akustisk låt med Brian May på sång men även en del stämsång av de andra. Har lite folkrock över sig.

Sweet lady har ett ordentligt rockljud över sig.

Seaside rendezvous är tillbaka i 20-talet med väldigt irriterande melodi men med typiska Queen stämmor i sången och bra piano och klarinett.

The prophet's song inleder andra sidan. En rockig melodiös låt med typiska Queen-arrangemang. Har en mystisk avslutning med a capella sång i udda arrangemang. Sedan kommer mer gitarr i slutet igen.

Love of my life inleder försiktigt med piano och akustisk gitarr. Sedan kommer Freddie Mercury in på vacker klar sång. På ett ställe kommer en mycket lågmäld elgitarr in på ett effektfullt sätt. Pianot selat på ett väldigt klassiskt sätt.

Good company är ytterligare en 20-talslåt med frejdigt spel och sjungande.

Bohemian rhapsody en klassisk låt. Inleder majestätiskt med pianoklinkande och udda stämsång innan de klassiska versraderna mot pianot och den växande gitarren. Bygger upp och planar ut flera gånger på ett effektfullt sätt. Gitarrsolot innan operasekvensen är riktigt bra och perfekt avvägt. Efter den galna men passande operasekvensen kommer en tung rocksekvens innan pianot stillsamt ror låten in till land.

Skivan avslutar med hårdrockande instrumentalversion av God save the Queen.

Beverly D'Angelo på skiva

Charlie Bleak var med och spelade in en privatpressad som gjordes av ett gäng collegestudenter från Earlham College i Indiana. Senare under 70-talet spelade han in en skiva som gavs ut av P.I.P. Records eller Pickwick. Den kom 1976. Med på den skivan var bland annat en person i kören Bev D'Angelo som tydligen ska vara skådespelerskan Beverly D'Angelo som bland annat spelar Ellen i Ett päron till farsa filmerna. Hon sjunger ju en del i dessa filmer på ett mycket bra sätt och hon spelar ju även countrysångerskan Patsy Cline i filmen Coalminers daughter. Så sjunga kan hon men vad jag vet så är detta de enda skiva som hon varit med på.

Den här skivan innehåller många trevliga låtar i en westcoast-anda med ett öppet friskt kanske lite sorgset pop-ljud med vissa countryinfluenser och bra stämsång. Ett par låtar innehåller lite banjo och klockspel. Gillar nog bäst Let me in och Never you mind. Någon låt är tyvärr väldigt jazzinfluerad. Men på det hela taget så gillar jag det här albumet. Bra melodier och spännande ljudbilder med kul infall här och där. Låtarna är samtliga skrivna av Charlie själv och texterna står på insidan av det utvikta omslaget.

Titellåten Let me in (I'm no stranger) inleder första sidan. En snabb countrylåt i breda penseldrag. Medryckande melodi och bra banjosolo.

Doesn't baby know (do what you like) har en märklig enträgen melodi med en del trumpet och elgitarr.

Never you mind är en lugn reflekterande låt med akustiska lågmälda ljud och bra sångarrangemang med både manliga och kvinnliga stämmor.

Love's an easy one har en blandad melodi med fina växlingar. Bra trumpet och fint gitarrspel.

The breath of life sänker tempot till en styrlös jazzlåt.

Andra sidan inleder med Nobody knows your number. Är en ganska jazzig låt i början men har en bra och medryckande refräng. En del trumpetspel.

Going back too Julie har en behaglig countrystämning. Lågmäld och fint elgitarrspel.

Love is on the way har ett mer blandat sound med både akustiskt och elförstärkt. Bra melodi och bra sånginsats.

Part of the scenery har en underlig melodi med tonstötar. En del orgel och ett ganska bra elgitarrsolo.

New York / Summer (Take care of your business) avslutar skivan. En ganska drömsk låt med behaglig melodi. Har ett instrumentalt avsnitt med piano och klockspel som låter nästan psykedeliskt.