Bluesens provkarta

Michael Bloomfield var med i grupper som Mother Earth och Butterfield Blues band och spelade på skiva tillsammans med Sleepy John Estes och även Muddy Waters. Så han kunde verkligen sin blues både elektrisk och akustisk.

År 1977 gav han ut en egen skiva med mestadels eget material i olika stilar inom bluesen. Man kan se skivan som en provkarta över bluesen. Det är bra genomfört och innehåller bra musik. Han hade nog en avsikt att visa på olika stilar nästan som en kurs för blivande bluesartister och han pratar lite inför varje låt och det står även en del både historik och musiktekniskt om varje låt på baksidan av konvolutet. Ett bra sätt att lära sig mer om blues och vilka artister som kan vara värda att kolla närmare på.

Skivan heter If you like these blues, play 'em as you please. Mitt exemplar är en brittisk utgåva på Sonet men det amerikanska originalet gavs ut på Takoma.

If you love these blues en instrumentell låt i en lugn rökig stil med orgel och elgitarr.

Hey, foreman är en svängande rullande blues med bra piano och akustisk gitarr. Viss countrykänsla ala Hey good lookin.

WDIA är uppkallad efter B. B. Kings radiostation. Elgitarr i en ljus stil med lite piano i bakgrunden. Ingen sång.

Death cell rounder blues har fin blandning mellan akustisk gitarr och piano i berättande stil.

City girl en avslappnad låt i en lugn rökig jazzig stil med elgitarr och trumpet.

En version av den klassiska blueslåten Kansas city avslutar första sidan. Den har en ljus snabb trevlig stil med akustisk gitarr och sång i fint dynamiskt samspel.

Andra sidan inleder med Mama lion framförs av Nick Gravenites som också skrivit låten. Det är en tuff taktfast elektrisk blues med bra gitarrspel.

Thrift shop rag är en snabb ljus fin instrumentell akustisk blues. Påminner lite om Mississippi John Hurt i stilen.

Death in my family har en speciell böljande stil med en massa blås. Bra låttext.

East Colorado blues en snabb akustisk instrumentell låt.

Blue ghost blues är väldigt långsam och känns mer som kontemplativa funderingar på verandan än som en låt.

The train is gone har den där sköna klassiska melodin som Key to the highway. Berikas av lite banjo.

The altar song avslutar skivan. Det är en lång uppräkning av bluesartister varav man känner till några men de flesta vet man inte om till en lugn melodi.