lördag 23 april 2022

Källan

Jag har nämnt gruppen Bubble Puppy ett par gånger tidigare här på bloggen när jag skrivit om grupperna Demian och Sirius. Nu har turen äntligen kommit till albumet det började med. Det heter A gathering of promises och gavs ut på det berömda skivbolaget International artists 1969. Första låten var ganska framgångsrik som singel.

De bjuder överlag på en solig blanding av countryrock med både hårdrockande och psykedeliska inslag. Påminner lite om både Blue Cheer, Grateful Dead och Quicksilver Messenger Service. Min favoritlåt är nog Todd's tune.

Hot smoke and sassafras inleder med hårdrockstoner sen kommer mer stämsång som passar in snyggt och mer gitarr i ett fint tempo som över går mer i countryrock och tillbaka igen. Fantastiskt positiv känsla.

Todd's tune har en underbar melankolisk dröjande och längtande stämning över sig. Varierande gitarrspel som växlar mellan energiskt och lyriskt. Stark avslutning med trummor och gitarr.

I've got to reach you håller kvar vid den här lyriska och melankoliska klangen. Bra sånginsats i en melodisk låt. Tar ett annorlunda språng en bit in i låten och blir mer improviserad med ett bra flyt. Sedan kommer ett intensivt parti med gitarr och handklapp innan den mer dröjande lyriska musiken återvänder.

Lonely har en mer rockande stil med rusande gitarrer och ett spännande åkande riff i en dynamisk och omväxlande melodi.

A gathering of promises är en vackert klingande folkrockslåt med bra sångarrangemang där de sjunger i olika stämmor som fyller i varandra. Fin melodi och snyggt sparsmakat varmt gitarrspel.

Andra sidan inleder med fantastisk positiv men anspråkslös energi i låten Hurry sundown. Behagligt gitarrspel med en säregen klang.

Elizabeth här är det nästan Spirit känsla med en avancerad melodi med experimentellt jazzigt gitarrspel.

It's safe to say är en behaglig vacker melodi med ett försiktigt underbart gitarrspel.

Road to St Stephens här hittar de en Grateful Dead känsla med sång och countryinspirerad rock med många lössläppta musikaliska infall.

Beginning har en snabbare driven flödande stil, fin sånginsats och varierat gitarrspel med både countryrock och mer psykedeliska toner.

måndag 11 april 2022

Ny genuin 70-tals hårdrock

Den svenska gruppen Skånska mord har gett ut flera album det senaste Blues from the tombs kom ut på Transubstans records 2019. Det är fyllt av genuin hårdrock med bluesinslag i 70-talstappning.

Medlemmarna i gruppen är Janne Bengtson på sång och munspel, Patric Carlsson på bas, Patrik Berglin och Petter Englund på gitarr och Thomas Jönsson på trummor, dessutom Martin Ekelund på piano och cello. Flera av dem verklar tidigare ha spelat i en annan hårdrocksgrupp som heter Half Man som har givit ut två album på LP. Jag ska försöka hitta dem. Gruppnamnet är hämtat från TV-serien Skånska mord gissar jag.

En av medlemmarna hade tidigare bloggen It will all work out in Boomland där han skrev om intressanta skivor. Mycket europeiskt och latinamerikanskt som jag inte kände till och även mycket blues. Fått många bra tips där. Tyvärr verkar den bloggen ha försvunnit. Den innehöll även intressanta reseskildringar med mycket biologi som var intressant och allmänbildande läsning.

Musiken är mestadels hårdrock med ganska starka inslag av blues de påminner lite grann om Black Sabbath och även om Parish Hall samt Howlin' Wolf för munspelet. Min favoritlåt är nog Blinded by light men alla låtarna är bra.

Snow har en bra tung melodi med bra tryck och variation. Snygga riff i slutet av låten.

Simon says har ett högre tempo med fortsatt tyngd. Bra spänst i riffen. Ett riktigt bra parti med improviserad gitarr.

Edge of doom inleder med stämningsfull gitarr som tung och distad mejslar ut melodin. Bra sånginsats också. En bit in i låten kommer ett längre improviserat parti med lungt klart munspel och vinande och vridande gitarr som är härligt i sin lågmälda ångest.

The never ending greed är snabb och intensiv med mycket munspel och bra gitarr med tyngd.

Andra sidan inleder med Blinded by light. En tungt malande låt med mycket bra melodi. I slutet trakteras den fantastiskt vackert och melankoliskt på gitarr.

Sun är en mer avskalad låt. En bit in så blir det mer tryck med bra gitarspel och tungt gungande.

Death valley blues har en bra bluesfeeling med varierad gitarr och munspel.

The coming of the second wave har ett fantstiskt tungt sväng och mycket energi. Efter hand kommer en luftigare instrumentell sekvens som är riktigt bra.