Boris Grebenshchikov eller BG som är hans artistnamn är som en rysk Bob Dylan. Det hörs inte minst på ackompanjemanget som på just den här skivan delar av The Band står för. Närmare bestämt så är det Garth Hudson och Rick Danko som medverkar. Även Jim Weider och Randy Ciarlante från senare inkarnationer av The Band är med.
En mustig ljudbild. Orgel på Garths vis. En berättande och behaglig sångstil. Det låter väldigt The Band om skivan som är riktigt bra. Boris var med och bildade gruppen Akvarium 1972 och de gav ut flera privatutgivna rullband under 80-talet och skivor på Melodia från slutet av 80-talet. Jag har inte hört dem men de verkar intressanta att försöka leta rätt på.
Den här skivan öppnar med Если Бы Не Ты som för tankarna till Dylans Tambourine man. Fin positivt laddad melodi och ett bra lite halvakustiskt komp. Snygg orgel på slutet.
Из Калинина В Тверь är lite mer lunkande men bra orgel, piano och gitarr till en fin sånginsats.
Дарья Дарья kör vidare med lite karnevalsstämning med mycket blås.
Болота Невы här blir det mer åt countryhållet i en stämningsfull melodi med vackert rikt akustiskt komp och en mycket anspråkslös fin sånginsats. Påminner lite om svenska Jag ger dig min morgon.
На Её Стороне växlar snyggt över till en rockigare och en mer pockande stil. En del munspel och bra gitarr. Mjukt trumspel.
Тень har en mörkare stil med lite bluesinslag. Snyggt gitarrspel med spruckna toner med medryckande improvisationer. Har en rökig barstil speciellt när orgeln kommer in.
Andra sidan inleder lågmält med Там, Где Взойдет Луна som är berättande ganska försiktig låt.
Мой Друг Доктор har ett fint skramligt akustiskt ljud med en spontan känsla. Någonstans mellan folkmusik och blues.
Хилый Закос Под Любовь här flirtar de lite med en New Orleans mustigt svängig New Orleans stil med mycket blås och instick på piano.
Тяжелый Рок en vacker melodi som påminner om Dylans Like a rolling stone. Vackra gitarrtoner i samspel med piano.
Rockiga Некоторые Женятся (А Некоторые — Так) bjuder på bra munspel och ett medryckande tempo.
Капитан Белый Снег lugnar ner tempot med ett böljande försiktigt komp.
Skivan avslutas med По Дороге В Дамаск. En lugn och behaglig låt men med en positiv känsla. En del Dylan-aktigt munspel förgyller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar