söndag 14 juni 2020

Finna sig själva

Gruppen Demian gjorde bara ett album som kom ut på ABC 1971. Rod Prince och Todd Potter som tidigare varit med i Bubble Puppy och senare bildade kvartetten Sirius är med här och står för samtliga kompositioner. Övriga medlemmar var Roy Cox på bas och David Fore på trummor. Alla utom David sjunger, vilket hörs i vissa låtar där de sjunger unisont.

Deras musik är hårdrock uppblandat med country- och folkrock samt ett visst stänk av psykedelisk rock. Ganska varierad kompott och tre riktigt bra låtar som spänner från Big Star till Morley Grey. Jag vet inte om bandnamnet är inspirerat av boken Demian av Herman Hesse.

Omslaget har ett härligt 60/70-taligt blommönster.

Face the crowd inleder i snabb, tung och positiv stil. Varierat gitarrspel med en del snygga vinande toner blandat med tunga ackord och fläskiga trummor. Snygg call and answer mellan gitarren och sig själv. Skvallrar kanske lite om det efterföljande albumet Rising med Sirius.

Windy city fortsätter i en tung stil men här är framtoningen mer reflekterande. En del väldigt tankfulla passager med bra gitarr och trummor. Påminner om Morley Grey och även om Quicksilver Messenger Service.

Love people är en lågmäld akustisk sång med engagerad sånginsats och en bra melodi. Påminner en del om Big Star.

Coming återvänder till musik med mer tyngd. Bra gitarr med en del snabbt spel uppblandat med mer tänkvärda ackord. Fina växlingar i temperament.

Andra sidan inleder med Todd's tune. Är en melodiös behaglig låt med bra tung gitarr och trummor tillsammans med stämsång. Bra variation med melodiöst stillsamt i början och mot slutet råare vild rock. Lite Allman Brothers över inledningen.

No more tenderness en luftig hårdrockslåt med bra sånginsats. Fin variation med lugnare partier och temperamentsfullt gitarspel.

Are you with me baby har en tung repetitiv bas och trummor men ljus gitarr och sång. Ovanligt gitarrsolo i slutet.

Only a loner försöker fortsätta i en tung stil med även lite råare sång. Bra variation i ett längre instrumentalt parti.

måndag 1 juni 2020

Telefonen

I dessa tider av social distansering och arbete hemifrån på grund av covid-19 är telefonsamtalen extra viktiga. Nu tänkte jag skriva om ett album där telefonen och kommunikation verkar vara ett tema. Skivan heter Man on the line och spelades in av Chris De Burgh. Den gavs ut av A&M 1984 och var hans 7:e skiva. Min kopia har intressant nog ett extra blad i konvolutet med alla låttexter på tyska. De engelska texterna finns på skivpåsen.

Jag köpte skivan på grund av låten den fantastiska låten Moonlight and vodka som jag hörde för första gången förra året i Aktau i Kazakstan.

Chris kommer från Irland och det hörs på vissa låtar som influeras av brittisk visa.

Skivan inleder med The ecstasy of flight (I love the night) en medryckande låt med engagerad sånginsats och väldigt 80-taligt sound.

Sight And touch låter mer som en engelsk visa men med en modern touch.

Taking it to the top har en berättande melodiös stil. Bra sångarrangemang. Väldigt 80-talsljudande instrumentala passager.

Fortsätter med väldigt långsamma The head and the heart. Fint piano.

Avslutande The sound of a gun har en snabbare omväxlande stil med en del kör. Tydligen är det Tina Turner som medverkar här.

Andra sidan öppnar med låten High on emotion som verkar ha varit en hit eftersom den nämns på ett klistermärke på omslaget. Mycket energi och omväxlande tempo med en del gitarr.

Much more than this har fin melodi som påminner om Beatles möter en visa i stilen. Bra sånginsats.

Nästa låt är titellåten Man on the line som är en mjuk men energisk låt i 80-talsanda.

Moonlight and vodka har en underbar tät stämning som böljar fram och tillbaka med bra melodi, sånginsats och text. Rader som

That dancing girl is making eyes at me I'm sure she's working for the KGB
och
Moonlight in Moscow is sunshine in LA
är roliga.

Transmission ends avslutar skivan. En mjukt böljande låt. Väldigt 80-talsinfluerat mellanspel men verserna är trevliga viss touch av brittisk visa på vissa ställen.