De var från Texas och all deras musik spelades in i Texas utom Demian plattan. Sirius som jag ska skriva om här gavs ut 1979. Den består av välproducerad funk, blues, countryrock och hårdrock med viss psykedelisk känsla i gitarrerna ibland. De påminner lite om Allman Brothers i två låtar, sen påminner de löst om 70-talsfunk och glad positiv musik t ex Queen, Deep Purple. Men det som gör skivan extra bra är att det aldrig blir fläskigt som Deep Purple och Queen och att deras gitarrspel, sång, trummor och bas är väldigt bra och varierat. Två leadgitarrister ger mycket dynamik. Det man kan vända sig mot är väl att den är väldigt modern i ljudet men deras positiva känsla, medryckande melodier och spel på gitarrer, bas och trummor väger upp detta på ett bra sätt.
Sirius bestod av Todd Potter på gitarr och sång, George Rarey på bas, slidegitarr och sång, Rod Prince på gitarr och sång samt Mark Evans på trummor och slagverk.
Första låten Runaway bay inleder soligt och positivt. Bra sånginsats, bra trummor och funkig bas och gitarr. Väldigt medryckande melodi. En bit in i låten så bryter de loss i lite jamming som går över i andra låten Girl you take me higher. Även den en positiv och medryckande låt. Väldigt fin vinande gitarr. Lite mer eftertänksam känsla och cool bas. Ett långt solo i slutet är väldigt bra.
No idea en stuffande låt med stabilt funkigt komp men väldigt bra varierad gitarr i olika mellanspel. Maffiga trummor och fin sånginsats. Melodin har fina lyft och växlingar.
Best of me en bra lagom sorgsen men hoppfull melodi med ett kul uppstudsigt basriff som samspelar fint med trummorna. Sånginsatsen är själfull. Medryckande tempoväxlingar som känns väldigt naturliga och bra.
A-sidan avslutas med vild blues i låten Guacamole rock n roll. Gitarren vänder ut och in på sig själv i vilda sköna solon. Trummorna och basen hänger på. Sångaren är vild, galen och väldigt bra i sitt uttryck. Melodin påminner om Muddy Waters klassiker Hochie cochie man. En väldigt energirik låt som aldrig blir fläskig.
Andra sidan inleder med Girl like you. Melodin har fina variationer och bra växlingar. Häftigt gitarrspel med härliga spruckna toner. Basen är stadig och trummorna har ett fint ljud.
Litany är lite mer åt hårdrockshållet. Är väldigt positiv men den blir inte fläskig eller pompös som det lätt blir i det här facket. Bra sånginsats och bra marscherande trummor och bas. Väldigt flinkt gitarrspel med omväxlande trummor. Bra växlingar i tempo och temperament.
Wringin' your hand är lite stillsammare och mer öppen och utforskande i sin stil. Mycket bra omväxlande gitarr och skoj trummor. En slidespel på gitarren som har lite country, blues och Allman Brothers över sig.
Now I'm home fortsätter i en härlig frisk countrystil nästan lite American Beauty med Grateful Dead eller kanske New riders of the Purple Sage över det.
Sista låten heter Smile at me. Inleder med häftigt gitarrspel med bra pauser. Sången och melodin är positiva och medryckande. Det varierade gitarrspelet är en stor behållning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar