Dr. John var pianist från New Orleans men ändå med en komplett annorlunda stil i jämförelse med Fats Domino och Professor Longhair. Namnet Dr. John kom från voodoo traditionen i New Orleans.
Enligt texten i insidan av konvolutet ska både Mick Jagger och Eric Clapton medverka på albumet.
Black John the conqueror inleder i en avslappnad men mustig bluesstil med piano och sång med en kvinnlig kör som slår till ibland. Även en del blås som kryddar till det med känsla.
Where ya at mule fortsätter i en avslappnad bluesstil med fina sparsmakade pianotoner, cool sång, blås som kryddar låten tillsammans med kören. Även en riktigt bra gitarr som kommer in i mitten av låten där Dr. John kör call and answer med kören.
Craney crow avslutar första sidan med en mer suggestiv stil med rytmer, saxofon och kvinnlig kör som sjunger stora delar ensam. Dr. John sjunger nästan lite Captain Beefheart inspirerat på den här låten. Hela låten andas en varm sommardag mitt ute i Louisianas träsk.
Andra sidan inleds med Familiar reality - opening en underbar lågmäld lite The Band inspirerad låt med själfull sång, blås och fina sparsmakade glittrande gitarrlinjer.
Pots on the fiyo (filé gumbo) / who I got to fall on (if the pot get heavy) en mer hypnotisk låt med kvinnlig kör, bongotrummor och mystiska pianotoner som liksom trummorna har en improviserad känsla.
Zu zu mamou inleder drömskt med trummor som sedan växer med piano och sång. Stämningsfull körsång som är skrämmande tillsammans med den ljudmässiga inramningen och Dr. Johns egen sång.
Avslutar med Familiar reality - reprise som är samma låt som inledningen men med kvinnlig kör på sång, fortfarande bra gitarr och trummor och en hemtrevlig stämning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar