En musikalisk skatt

Guinness Records var tydligen ett skivmärke som startades enbart för att slippa undan skatt. De gav ut skivor utan att ens vilja sälja dem. Ett 100-tal skivor ska ha getts ut på detta märkliga vis. En av dessa var skivan Here's free will med gruppen Free Will. Den gavs ut 1977. Men om jag förstått rätt så kan musiken vara äldre. Stillmässigt så rör det sig om jazzig hård rock kanske även hårdrock med en del improvisation och en del progressiva tempobyten och liknande. Ofta är det lite rock n roll känsla också.

Om man nu kan lita på baksidestexten så bestod gruppen av Mitchell Faulkner på sång och gitarr, Richard Paris även han på sång och gitarr, Philip Evans på bas och sång, till sist Lennon Thomas på trummor och saxofon. De spelar och sjunger mycket bra, varierat och med mycket känsla. Jag gillar skivan, den är en musikalisk skatt även om den skulle vara fri från skatt. Ska man jämföra med något så säger jag nog Spirit. Men det täcker inte in vare sig deras rock n roll känsla eller deras fina improvisationer.

Inledningen med Heart full of soul gör att man lystrar till från start. Fint lugnt gitarrspel med nedtonad saxofon och något som låter som en våg som rullar in. Längre fram blir det tyngre rock med vass gitarr innan det lugnar ner sig och de börjar sjunga med bra känsla. Sedan snabbar de upp tempot med lite galopperande trummor. Fina gitarrimprovisationer som mynnar ut i lätta jazziga improvisationer. Bara improvisationer på saxofonen. Sedan kommer sången åter med en ödesmättad stämmning. Vågen som rullar in avslutar. Klockrent.

I just love that man är en tuffare rockigare låt. Ett ensligt gitarrriff och bra sång. Saxofonen och trummorna hjälper till att skapa ett kreativt både lätt och tätt kaos. Gitarren briljerar och saxen och trummorna skapar en struktur. Avslutar oväntat med lite kaotisk stämsång.

Try to find a way out inleder väldigt försöktigt med fast med klingande gitarr. Sedan kommer bra sång och lite mjukt jazzigt spel. Improvisationerna hårdnar till mot slutet med bra gitarrspel.

In my life är både jazzig och melodiös. Behaglig framtoning. Kommer att tänka på Tripsichord.

Andra sidan inleds väldigt jazzigt med Are you gone?. De lustiga går snabbare och snabbare sen kommer en halvt skrämmande men bra hårdrockslåt igång. En gitarr briljerar med improviserad slinga till ett tungt upprepat komp på trummor och gitarr med bas. Efter hand så går den nästan över i funkiga rytmer.

Berrying är ett medly på olika Chuck Berry låtar. Den inleder med en bra version på hans Rock n roll music. Den går vidare med en låt som jag inte känner igen men som är avslappnad och självklar. sen kommer inledande låten tillbaka en kort stund innan trean Maybellene kommer. De spelar på olika sätt i varje del olika tempo. Här är det långa farligt klingande toner och senare stabil bas. Sen blir det den första låten i jazztappning en kort stund. Den fjärde låten är en välkänd låt som jag inte lyckas komma på namnet på. Den femte känner jag igen väl Thirty days. Deras jazziga sätt gör att man verkligen förstår hur starka och mångbottnade dess låtar är. Deras improvisationer just i det här partiet är otroligt bra.

Skivan avslutas med Easy progressions. Den inleder vackert med fin melodiös saxofon och mjukt jazzigt komp. De bra jazziga trummorna måste också nämnas. En bit in i låten tar gitarren över saxens roll lite grann. Mycket bra avmätt gitarrspel. Sen kommer ett mjukt bassolo. Sen rundar de av och skivan är slut.