Lovin' country style utgiven på Decca 1962 är en samlingsskiva med tidiga countrylåtar med Wanda Jackson. Hon började med country för att sedan sjunga rock n roll och sedan gå tillbaka till countryn igen. Hennes rock n roll plattor gavs ut på Capitol. Så den här skivan innehåller material inspelat ungefär i mitten på 50-talet.
Musiken ligger i gränslandet mellan renodlad country och rock n roll och ibland även lite bluegrass. Wandas röst är mycket stark på ett uttrycksfullt och dynamiskt vis. Mycket känsla. Hon påminner om både Teresa Brewer och Brenda Lee men även om Conway Twitty och Johnny Cash med deras tidiga rockabilly skivor. Tempo och stil blir kanske något enahanda stundtals men det är bra äkta och genuin countrymusik rakt igenom.
Tyvärr så står inget på skivkonvolutet om vilka som spelar på de olika låtarna men jag antar att Wanda Jackson står för en del av gitarrspelet förutom sången förstås.
Titellåten Lovin country style inleder skivan. En svängande glad countrylåt med lite fiol i bakgrund och ett bra kort gitarrsolo.
Wasted är en av några låtar på skivan som Wanda varit med och komponerat. En mer klassisk countrylåt. Även här hörs lite fiol. Bra melodi och ett bra solo på pedal-steelgitarr.
Nobody's darlin' but mine fortsätter variationen på låtarna med att lägga till lite underbar mandolin till pedal-steelgitarren. Mycket bra sånginsats av Wanda Jackson till en sorgsen melodi.
You won't forget (about me) påminner mycket om Mjölnarens Irene i refrängen. En bra melodi. Bra fiol och gitarr med bra solo på båda. Wanda Jackson både skrev och komponerade låten.
I'd rather have a broken heart är en snabb svängande countrylåt med bra melodi och gitarr. Wanda sjunger med bra känsla. Gitarrsolot är mycket bra och likaså solot på fiolen.
If you knew what I know är skriven i sin helhet av Wanda Jackson. Den är väldigt bra, Wanda sjunger med känsla. En sann country där man känner hästen lunka fram. En aning mandolin, bra bas, bra klingande gitarr som kommer in precis rätt och slutligen fiolen som också sitter där den ska.
Andra sidan inleder med Tears at the grand ole op'ry. Grand ol' Opry är någon slags scen för countrymusik i USA varifrån de sänder ett radioprogram med liveframträdanden med publik. Ernest Tubb var programledare och presentatör tror jag. Här får hon med lite piano i låten förutom fiol, gitarr och rösten förstås.
I cried again har en fin flödande melodi mycket bra sorgsen sånginsats av Wanda.
It's the same world (wherever you go) fortsätter i samma stil.
The heart you could have had är lite snabbare med fina elgitarrtoner och lite överaskande piano.
The right to love har en melodi som vagt påminner om Där rosor aldrig dör.
Skivan avslutas med Wanda Jacksons egna komposition You'd be the first one to know.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar