Pianoblues

Otis Spann är en av de mer välkända bluespianisterna vid sidan av Pinetop Perkins, Professor Longhair och Fats Domino.

Jag har inte haft någon renodlad skiva med honom tidigare men jag hittade en i en loppisback och slog till. Omslaget är i väldigt dåligt skick med gamla klistermärken som skvallrar om att skivan tidigare gick att låna på ett bibliotek.

Mitt exemplar är en återutgivning från 1980 på Black cat records från den mysiga oststaden Gouda. Men originalet gavs ut redan 1964 i England på Decca men då under namnet The blues of Otis Spann. Jag ska försöka hitta en originalutgåva av den.

Skivan bjuder på klassisk blues med en del spännande inslag som cembalo och förstås riktigt bra pianospel. Överlag en väldig mjuk och behaglig atmosfär. En mer rockig Otis Spann kan höras på fantastiska skivan Fathers and sons med Muddy Waters.

Mina favoritlåtar är Keep your hands out of my pocket med riktigt bra pianospel och The blues don't like nobody med grym bluesfeeling på cembalo liksom även T 99. Måste nämna lika avslappnade som medryckande You gonna need my help med Muddy Waters också.

Rock me mama är en avslappnad blues med lite tidig mjuk rock n roll feeling.

I came from Clarksdale lugnar ner tempot med en mer dämpad lite mer tungsint och rökig blues.

Keep your hands out of my pocket bjuder på mysigt flyhänt pianospel som driver en medryckande melodi tillsammans med en härlig bas.

Spann's boogie är precis vad titeln antyder. Snabbt och härligt pianospel med mjukt komp runtomkring.

Sarah street lugnar ner tempot med en dämpad och tung klassisk rökig blues.

The blues don't like nobody här spelar Otis cembalo i en mjuk blues med bra solospel och sånginsats. Spännande atmosfär med klangen hos en cembalo.

My home is in the delta är väldigt lågmäld men med lite slidegitarr.

Andra sidan öppnar med Meet me in the bottom har fina pianoslingor i en klassisk bluesmelodi.

Lost sheep in the fold är en långsam reflekterande blues.

I got a feeling har lite mer tryck i en fin melodi med bra piano och bas.

Jangleboogie här lirar han boogie på cembalo på ett härligt sätt. Mycket lössläppta improvisationer.

T 99 påminner melodimässigt mycket om New Orleans klassikern Tipitina. En av mina favoritmelodier inom bluesen. Framförd på cembalo.

Natural days lugnar ner tempot med en rökigare klassisk blues på piano.

You gonna need my help här medverkar Muddy Waters på sång och slidegitarr. En låt i klassisk bluestappning med medryckande kaotisk halvpratad sång med mycket känsla. Måste ha spelats in live med den närvaron och känslan i improvisationerna. Känns som en nyare inspelning än 1964.