I bloggens barndom så skrev jag om Amboy dukes debutalbum. Nu är det dags för deras andra album som heter Journey to the center of the mind. Det gavs ut 1969 också på Mainstream. Tyvärr inte samma typ av snygga tecknade psykedeliska omslag som bolaget brukar köra med.
Mississippi murderer har en extremt störande och tillgjord sånginsats. Själva kompet har ett bluesigt sväng men det känns inte äkta.
Surrender to your kings ger ett stressat intryck med ett ganska hårt komp som känns lite kusligt med orgel, trummor och tuff gitarr. Sånginsatsen är återigen teatral och märklig.
Flight of the byrd har ett märkligt riff som påminner om en marschlåt. Spännande ljudbild med trummor en del piano och mycket gitarr. Ingen sång.
Scottish tea har hyfsat normal sång och bra tryck i gitarrspelet.
Dr. Slingshot har en vild framtoning med mycket gitarr som studsar runt i en okontrollerad stil med en skruvad mörk underton.
Andra sidan inleder med Journey to the center of the mind skivans bästa låt. Bra gitarrspel och en triumfatorisk omväxlande melodi. Rolig text så klart med rader som
take a ride to the land inside of your mind. Några pianotoner kan också höras. Ett snyggt bassolo får de också med.
Ivory castles har fina vinande långa gitarrtoner till en poplåt sångmässigt. I ett mellanspel är det lite marscherande hotfull gitarr med rusande takt.
Why is a carrot more orange than an orange fortsätter i en liknande galloperande stil men med en lugnare gitarr och inte lika poppigt.
Missionary Mary fortsätter i samma lite poppiga stil men med ett visst skrämmande anslag i gitarr och växlingar i melodi och ljudbild.
Death is life här är det en ganska stressande orgel som dominerar låten.
Saint Philips friend har en långsammare stil med mestadels sång i intressanta arrangemang.
I'll prove I'm right fortsätter i en lugnare popstil. En del vass gitarr.
Conclusion är en ganska snyggt gjord talad låt till en bra komp med lågmäld gitarr, orgel och piano.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar