lördag 1 augusti 2020

Kanske en samhällskritik

Gruppen Black Merda från Detroit gav ut ett självbetitlat album 1970 på Chess. Till deras andra album Long burn the fire som gavs ut 1972 på Janus hade de byt namn till Mer-Da. Det är den skivan jag tänkte skiva om nu.

Mer-Da bestod av Charles Hawkins på gitarr och piano, Veesee Veasey på bas och gitarr, Anthony Hawkins på gitarr. Bob Crowder på trummor var en studiomusiker. Bröderna (?) Hawkings och Veasey sjunger alla tre och de skrev även allt material. Mary Hawkings Veasey medverkar som bakgrundssångerska.

Musiken är mestadels soul och funk men även viss rock med psykedeliskt anslag på andra sidan. Inte olikt Funkadelic men mer genuint. Omslaget med en tändsticksmodell av USA ger ett visst samhällskritiskt intryck men musiken är varm och trivsam.

Inledande For you är en trevlig melodisk soullåt med en del kör, stråkar och bra gitarr.

The folks from mother's mixer har ett coolare och tyngre funksound med bra tryck i bas och gitarr i ett rytmiskt riff.

My mistake inleder stämningsfullt på akustisk gitarr och fortsätter sedan med sång och en del kör.

Lying adderar piano till repertoaren på ett bra sätt i en cool och tung funklåt. Drivs mestadels av bra gitarr annars. Bra känsla och temperament i låten.

Andra sidan öppnar med titellåten Long burn the fire med ett funkigt sound med kör och bra gitarrspel.

Sometimes I wish har ett medryckande riff som de upprepar rytmiskt på ett coolt sätt med en del bra kör. Bästa låten på skivan.

I got a woman har fint gitarrspel med ett fjädrande ljud och bra sånginsats. En del längre instrumentala passager med variationer.

We made up är en lugn och flödande instrumental låt men med bra temperament och ett coolt anslag. Riktigt bra gitarrspel i fint samspel med basen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar