Vad betyder T Kail

En LP med Eschers Trappa upp och trappa ned på omslaget måste ju vara spännande. Somewhere, sometime med gruppen T Kail har den berömda målningen på omslaget. Skivan beskrivs på andra ställen som en senkommen 60-talsinfluerad LP från 1980. Jag kan i viss mån hålla med. På några ställen får de till ett sound och en känsla som påminner om både Quicksilver Messenger Service och Tripsichord. Skivan gavs ut på Jade Records.

T Kail bestod av Tom Abrahams på sång och gitarr, Tom Shea på bas och gitarr, Kathy Bass på sång och piano, Brian Sherry på trummor samt Lynn Seacord och Peter Barbeau på saxofon. De tycks ha varit från Minneapolis.

Jag gillar Tom Abrahams låtar bäst. Kathy Bass har en viss brännande gnistrande aggressivitet i rösten.

Peace of mind är en snabb rocklåt med Kathy Bass på hård sång. Orgel och gitarr rår sig i psykedeliska ljudbilder ibland men mestadels åt garagehållet.

Somewhere, sometime är inte garagerock utan mer modernt i soundet men ganska psykedeliskt.

Bye bye har Tom Abrahams på sång istället. Soundet är lite mer öppet 70-tal. Ljudet av en klocka som dras upp används som slagverksinstrument. En sekvens med gitarrimprovisationer är riktigt bra också.

Andra sidan inleder med låten Lonely lady med Kathy Bass på lite mer behaglig men fortfarande hård sång. En del bra gitarr.

Ain't used to crying framförs av Tom Abrahams med en viss österländsk touch i refrängen. En lågmäld drömsk låt med fint piano i vissa sekvenser.

Dance dance är en poplåt av discotyp med lite sax och mjuka trummor och bas. Kathy Bass sjunger ganska medryckande.

Progress är en lite smådrömsk och melodiös låt. Orgel och blåsinstrument bygger melodin med vissa mjuka gitarrinslag. Efter en stund kommer Tom Abrahams på sång i en behaglig stil med Kathy Bass i en nedtonad kör.