Atmosfäriskt

Nu ska jag försöka skriva lite om en platta med atmosfärisk rock. Inte olik Qucksilver Messenger Services två första album med två huvudgitarrister. Bandet som spelade in skivan hette Tripsichord och de gav ut sin enda och självbetitlade skiva 1971 på märket Janus. De hade spelat in mycket av materialet tidigare på ett bolag som hette San Francisco Sound. Producent och manager för gruppen var Matthew Katz. Precis som så många andra bra band kom de ifrån San Francisco men deras skiva kom jämförelsevis sent.

Tripsichord bestod av Randy Gordon på trummor och sång, Frank Straight på gitarr och sång, Dave Zandonatti på bas och sång samt Bill Carr på gitarr och sång. Dessutom måste det ha varit med en kvinna på sång i gruppen men jag har inte kunnat hitta någon uppgift om vem det kan ha varit. Zandonatti och Carr skrev samtliga låtar. Det enda kvinnliga namn som jag kan hitta på skivomslaget är Dorothy Schwartz som nämns som koordinator för albumet. En kvinna med samma namn var med i popgruppen The Chordettes i slutet på 50- början på 60-talet. Kan det vara hon som sjunger?

Måste nämna det fantastiska omslaget också. En teckning som hämtad ur John Bauers Bland tomtar och troll. Jag läste i tidningen Shindig att mycket av den psykedeliska konsten som förknippas med San Francisco, härstammade från den viktorianska tiden. Det var speciellt gruppen The Charlatans intresse för den tidens konst och formspråk som väckte detta intresse. John Bauer var väl egentligen verksam efter den viktorianska tiden. En initial finns på omslaget som tycks vara "HJ". Vem det nu kan vara?

Skivan inleder med låten On the last ride. Långsamt flödande med bra sånginsats. Varierat gitarrspel från vinande till dallrande toner. Mot slutet vräker de på perfekt avslappnad lite galen gitarr som låter helt enormt bra.

Andra låten heter We have passed away en mycket vacker låt som har lite countryrock över sig. Det känns som man faller fritt på en underbart sätt när man lyssnar på den. Fantastisk elgitarr som stundtals spelas som en mandolin. Även en del akustisk gitarr som hörs kristallklart.

Black door har bringar en lite mörkare stämning. Mycket bra sånginsats och melodi. Melodin flödar behagligt och varierat och gitarrens virtuosa och till synes lössläppta toner blir perfekta. Även några pianotoner hörs här och där.

The new world en tung låt med mycket bas och trummor. Får en drömlik effekt med ett nästan obemärkt byte av sångare först en man och sedan en kvinna. Anslaget i låten förändras också från tungt gungande till snabbt och virtuost men ändå tungt i ett långt improviserat solo. Sedan sjunger den kvinnliga rösten igen ovanpå rasande distade gitarrer. Varpå det mer gungande kompet tar vid och de sjunger en duett.

Sista låten på första sidan Son of the morning sjungs återigen av en kvinna. Låten är vacker med vackert knäppande gitarr och piano med fina eftertänksamma trummor. Melodin lyfter och man svävar fram. Sen byter låten helt skepnad på ett snyggt sätt och förvandlas till jazz i grunden men med grymma varierade och tempermentsfyllda gitarrsolon i ett långt improviserat mellanspel. Sen glider den lika vackert tillbaka i urspunget som är mer folkrocksinfluerat.

Sida två inleder med Short order steward med en annan manlig sångare men med kvinnlig kör i svängande samspel. Mycket bra sånginsats, annorlunda och mycket soul i rösten. Lite orgel precis i inledningen. Mycket varierat gitarrspel där tonerna ibland vräker på så att de nästan snubblar på varann. Det viner och låter distat ibland. Alldeles underbart. Dessutom grym bas i bra samspel med gitarren. Lite blues eller sydstatsrock över den här låten.

The narrow gate inleder eftertänksamt med akustiskt sound och mjuka trummor. Sånginsatsen är underbart bra. Lite duett mellan mannen och kvinnan från sista låten på första sidan. De sjunger i bra arrangemang där de ibland låter samspelta och ibland som två distinkta röster. Fullständigt underbart. Låten har en lite spansk känsla med kastanjetter i slutet.

Fly baby har återigen en lite mörkare och drömsk stämning över sig. Den lyckas på något sätt kombinera det mörka och lite drömska med något lätt och lyriskt som tittar fram då och så. Jag tror att sången är en duett eller i alla fall förstärks mannans röst med en kvinnoröst i vissa passager. I ett långt improviserat mellanspel bjuds vi på bra gitarr som briljerar över bra trummor och stundtals superb bas. Det låter som både akustisk och elgitarr spelas samtidigt och det är mycket virtuost och samtidigt återhållsamt.

Avslutar skivan gör låten Everlasting joy. En glad och vacker låt, precis som titeln antyder. Snabb gitarr och vacker sånginsats till en fantastisk flödande melodi med oväntad knorr. I den underbara stämsångsavslutningen med den manliga sångaren i förgrunden och den kvinnliga något svagare i bakgrunden låter den inte helt olik Simon and Garfunkels Cecilia. Mycket bra och fjäderlätt gitarr.

Ett helt underbart album, både i enskilda detaljer och sett som en helhet. De kombinerar vackra harmonier med bländande gitarrspel på ett självklart och tillbakalutat sätt. Deras musik rör sig fritt och otvunget lätt mellan folkrock, blues, countryrock och hårdrock, mellan försiktiga och lyriska klanger till dystra och mörka toner. Fantastiska melodier som spelas väldigt varierat med kristallklart ljud. Sluter man ögonen så svävar man framburen av underbara toner. Kan varmt rekommenderas.