Det var ju precis nyår. Så årets första album blir med gruppen Bang. Jag har redan skrivit om deras första album och detta är deras andra.
En av medlemmarna Tony D'lorio som spelade trummor på debuten medverkar här endast som kompositör och textförfattare. Trummor spelas istället av Duris Maxwell och på två låtar av Bruce Gary.
Stilen är hårdrock med vissa progressiva inslag med varierade tempon och blandat akustiskt och elektrisk komp. Bra genomfört med mycket energi. Sånginsatsen blir lite skrikig ibland vilket tyvärr drar ner helhetsintrycket.
Mother inleder albumet med fina flinka akustiska gitarrer i flera lager. Sen efter ett tag hårdnar det till med elektriskt komp i hårdrocksstil. Gitarrspelet varieras i intensitet och ljudbild på ett bra sätt.
Humble inleder sökande och blygsamt passande nog. Öppna elektriska toner hårda trummor. Sen tätnar ljudbilden och blir murrigare och tyngre. Jobbig skrikande hårdrocksstil på sångstilen.
Keep on har ett effektivt och energiskt medryckande riff.
Idealist realist har en majestätisk tyngd och gungande medryckande riff.
Andra sidan inleder med No suger tonight skivans enda coverlåt. Inleder med glada mjuka gitarrtoner och orgel. Har ett bra varirat dynamiskt gitarrsolo.
Feel the hurt inleder vackert med akustiska gitarrer som faktiskt fortsätter parallellt med de tyngre ljuden längre in i låten. Ett lustigt klockuppdragningsljud hörs ibland.
Tomorrow är en renodlad hårdrockslåt.
Bow to the king är tillbaka med en rikare ljudbild med klockspel och akustiska gitarrer. Är nog skivans bästa låt med en viss drömsk intensitet och mycket dynamik. Det blir en del fina svävande gitarrtoner på slutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar