Mama lion

Jag samlar lite grann på skivor med musik som antingen innehåller Janis Joplin influerad sång eller Big brother and the holding company influerad musik. Det har lett mig till många spännande skivköp.

Mama Lion var en grupp vars sångerska Lynn Carey sägs låta lite som Janis Joplin. Deras första skiva kom 1972 och heter Preserve wildlife. Den kom ut på märket Family Productions i USA men mitt exemplar är en tysk utgåva på Phillips.

Mama Lion bestod av Neil Merryweather på bas, Coffi Hall på trummor, Rick Caxiola på gitarr, Jim Howard på piano och Lynn Carey på sång. Hon har en bra uttrycksfull röst men inte samma känsla som Janis Joplin. I några låtar sjunger hon ikapp med en överstyrd elgitarr t ex.

Ackompanjemanget och produktionen är inte heller lika grymt bra som Big brother and the holding company. Det blir lite skränigt och grötigt istället för Janis avslappnade och självklara musik. Men oftast är det kul att lyssna på. Musiken kan nog jämföras lite med grupper som Fat Water eller möjligen Savage Grace.

Neil Merryweather är en halvmärklig figur som verkar ha varit inblandad i massvis med grupper och skivor men aldrig fått några hitlåtar eller varit med i något som gett bestående intryck. Han finns inte med i rocklexikonen men är ganska välkänd i skivsamlarkretsar. Lynn Carey var med på flera av skivorna och gjorde även någon skiva innan hon träffade Neil. Hon var även modell och sjöng på musiken till filmen The valley of dolls. In på 2000-talet så spelade hon in en ny skiva under namnet Mama Lion som heter Mama Lion roars back.

Inleder med en cover på Ain't no sunshine. Här framförs den i ganska stillsamt tempo med piano och en del gitarr. Lynn Carey sjunger med stark och ganska djup röst. I mitten kommer en halvpsykedelisk orgelslinga som ett gitarrsolo stegrar sig igenom.

Be bad with me är lite mer funkig i sin stil med en bas som ligger i bakgrunden. Lynn sjunger fortsatt med stark skränig röst. Låten har en hel del fin gitarr som Lynn sjunger ikapp med när den överstyrs.

Titellåten Ain't too proud to beg inleder också i en halvfunkig stil med kanske ett stänk av soul. Fina dämpade cymbaler. Lynn sjunger bra och matchas fint av bakgrundssången av Neil, Jim och Lynn själv. Ett abstrakt vinande gitarrljud med en överstyrd bas och ensligt piano skapar en psykedelisk ljudbild i ett längre instrumentellt avsnitt som avslutar låten.

Wildcat inleder som en småvild blueslåt med lite knasig ensam gitarr. Lynn sjunger starkt och bra och får till självfulla ljud, ibland med ekoeffekter. Mest spännande blir det när hon sjunger ikapp med en överstyrd gitarr. Även en del fint barpiano och en studsande bas.

Candy man avslutar första sidan. Verkar vara Leadbellys gamla klassiska blues i en egen tappning. Mycket bas, piano, nästan lite handklapp och bra sånginsats av Lynn Carey. Psykedeliska gitarrljud som vandrar vilt mellan högtalarna. Temperamentsfulla växlingar genom hela låten.

Andra sidan inleder med Mr. Invitation. Börjar med ett klassiskt stycke på piano som låter ganska likt Humlans flykt. Sedan drar gitarr och orgel igång och även Lynn. Väldigt hårt komp och sång som går på övervarv hela tidan. En del psykeliska övningar på orgel och gitarren i samspel.

Sister, sister (she better than a man) har skrivits av Lynn Carey. Den är en svängig glad bluesrock låt. Fin sånginsats och bra gitarrspel och en del grymt distade ljud som ligger på i bakgrunden.

Can't find my way home är en lite lugnare och mer stillsam låt vilket behövs. Halvdrömskt gitarrspel kompar Lynn i en sorgsen och innerlig sång. De höjer intensiteten tyvärr lite väl mycket in mot slutet men det lugnar ner sig igen.

It's only a dream en ganska rak piano och gitarrfylld rocklåt. Lynn ylar på. Starkt trumspel också.

Skivan avslutas med låten Cry. Inleder bra i en stillsam reflekterande anda. Lynn Carey gör nog sin bästa sånginsats som faktiskt påminner lite grann om Janis när hon sjunger Cry baby. Kompet är ganska avskalat för den här skivan och de har en fin känsla både i instrumenten och Lynn med sin fina röst. Skivans bästa låt. Den avslutas i ett magnifikt musikalsikt skri.