Cool musik med värme

Gruppen Spirit släppte sitt fjärde album Twelve dreams of Dr. Sardonicus 1971. Vid ett första påseende och lyssnande så verkar deras musik vara av den intelligenta sorten. Lite Frank Zappa och jazz. Men vid närmare granskning och även bara genom variationen på materialet så märks det att detta är äkta genuin musik. När Zappas musik känns som ett skämt så känns Spirit ärliga och rättframma. Cool musik med värme.

Spirit bestod av Mark Andes på bas och sång, Ed Cassidy trummor som var gift med Randy Californas, gitarr och sång, mor. Jay Ferguson på sång och piano och även John Locke på piano. De flesta av låtarna skrevs av antingen Ferguson eller California men även Locke skrev en låt och hjälpte California med en låt. Ed Cassidy had tidigare spelat trummor i olika jazzband med bland annat Thelonius Monk.

Deras första skivor gavs ut på Ode som styrdes av Lou Adler men detta var deras första skiva på Epic och egentligen deras sista skivan som grupp.

Prelude - Nothin' to hide sätter tonen direkt. En massa knasiga påhitt bland annat en kromatisk skala på gitarren som till slut spricker sönder i en distad ton. Varannan ton i höger och varannan i vänster högtalare.

Nature's way är en underbart vacker låt med mäktiga trummor.

Min favoritlåt på skivan är nog Animal zoo. Den inleder med ett Bo Diddley liknande gitarrspel. Mellan verserna tar ett gitarrspel som liknar Spencer Davies Groups So glad we made it. Sången är underbart vacker och ibland även stämsång.

Love has found a way är en ganska jazzig och konstig låt. Men har en del fina passager. Speciellt i slutet med långsamt förvridna episka gitarrljud. Why can't I be free fortsätter i samma stil. Övergången sker nästan obemärkt.

Avslutningsvis på första sidan kommer Mr. Skin har en del fina bastrummor stämsång och lite blås. En av de mer rockiga nästan funkiga låtarna.

Andra sidan börjar med Space child, en episk jazzlåt med vissa rymdljud. Lite Roy Buchanan med You're not alone. Både piano och gitarrljud som inte är lika något annat. Men det blir aldrig mer jazz än att det är njutbart bra.

When I touch you har en furiös inledning med gitarrljud som fyller hela rummet. Ödesmättat med trummor och bra sång. En väldigt progressiv låt med varierad takt mest hela tiden. En grymt bra gitarrsektion. Inte en tråkig stund.

Street worm fin inledning med piano och mjukt distad gitarr. Fin sång och stabil lite uppstudsig takt som är grymt bra. Långa call and answer sekvenser där varje call är flera toner. En intensiv avslutning med gitarr.

Life has just begun innehåller mycket akustisk gitarr och mycket bra uttrycksfull sång.

Morning will come skivans mest rockiga låt. Inledningen pumpar upp stämningen. Mycket blås och glatt humör. Inte olikt den moderna svenska gruppen The Ark med sitt melodifestivalbidrag.

Avslutningsvis kommer låten Soldier. En mycket stillsam låt med kraftfullt piano och eftertänksam atmosfär. Fin och speciell stämsång i slutet.

En skivan som visar att även cool musik kan vara melodiös och medryckande. Kan varmt rekommendera den här skivan.