Teknikens aningslöshet

Den första Kraftwerk låt som jag hörde var We are the robots, den inleder skivan Man machine. För tankarna lite till den gamla svenska TV-serien Gyllenblå som gick när jag var liten. En stämningsfull låt som målar upp sterila vidder där tystnaden endast störs av aningslösa maskiner.

Man machine som kom 1978 var Kraftwerks sjunde album. Kraftwerk bestod av Ralf Hutter, Florian Schneider, Karl Bartos och Wolfgang Flur.

Musiken är elektronisk synth mot pop-hållet. Musiken är kall men inte cyniskt kall utan mer aningslöst kall. Samtidigt förmedlar den en stämning på ett ganska starkt sätt i vissa stunder.

Skivan fortsätter med Spacelab som har en snabbare mer melodiös stil med cirklande flygande toner men alltid nära till det ödsliga. Instrumentell.

Metropolis har en mer futuristisk filmisk stil, de sjunger titeln på låten på ett uppgivet sätt.

Andra sidan med en betydligt poppigare låt The model. Melodiös men märkligt distanserad och kylig. Vacker i sin aningslösa kyla.

Neon lights har en ljus repetitiv framtoning och en melodi som påminner starkt om låten Krama dig med Björn Skifs i refrängen.

The man machine repetitivt rytmiskt mönster och skumma nästan ohörbar röster som ekar bakom. Ingen direkt melodi.