Skolavslutning

Så här i skolavslutningstider passar kanske Alice Cooper och School's out bra. Det var Alice Coopers femte album och det gavs ut 1972 på Warner Bros. Jag har tidigare skrivit om gruppens första album.

Jag gillar den här skivan speciellt den inledande energikicken. Det är inte det partyrocksalbumet som man kanske tror från början utan det är fullt med märkliga uttryck och varierad ljudbild. Allt funkar inte men det är intressant och bra ändå.

Omslaget är gjort som en skolbänk med ett lock som man fälla upp. Lite skruvat och speciellt precis om musiken.

Titelspåret School's out inleder med ett vilt upproriskt riff. Speciella mellanspel med barnkör, marscherande trummor, vild gitarr och galen sång. Avslutar med klockan som ringer ut och sedan en skum ljudeffekt.

Luney tune har en mer skruvad cool framtoning. Bra gitarr och sångstil som påminner om Velvet Underground. Även en del episk fiol ihop med trummor och gitarr.

Gutter cat vs. the jets inleder reflekterande med österländsk gitarr sen övergår det mer i partyrock med en del orgel, gitarr och vildsint sång. Ett mellanspel med trummor och ensam sång är ganska häftigt. Sen kommer gitarr och bas tillsammans med ljus orgel.

Street fight en jättekort låt med trummor, bas och gitarr i ett mjukt snabbt tempo.

Blue turk är väldigt märklig med spridda ljud i en märklig jazzstil med blåsinstrument och allt. Melodiöst och en bra sånginsats.

Andra sidan inleder med My stars inleder med piano och fin lyriskt vinande gitarr. En del märkliga pianoåkningar kombinerat med rusande trummor och ganska underlig sång. Kokar ihop ordentligt i slutet.

Public animal är en melodiös rocklåt med speciell fördröjd rytm. Påminner stundtals om Rolling Stones förutom i slutet när sången blir djupt basbetonad.

Alma mater har en mjuk akustisk och melodiös framtoning. Distad sång som påminner lite om Captain Beefheart. Ingen brist på skruvade infall.

Grande finale är en instrumental låt med en hel del blås och även stråkar. Melodiöst pampigt och hyfsat variationsrikt. Känns lite som filmmusik som spelas under inledningsscenen med namn på filmen, skådespelare osv.

Hur långt det är mellan bergen

Efter lite sökningar på internet kan jag inte hitta att någon annan sett kopplingen mellan den fantastiska gruppen Betty och en annan grupp Good Dog Banned som gjorde en privatpressad skiva 1973. Kopplingen består dels i att de gör en cover på låten River bummin' som är med på skivan Handful med Betty. Men även att en av medlemmarna i gruppen Lee Marks även omnämns på omslaget till Handful som med i kören och är även medkompositör till flera av låtarna. De verkar dock ha varit verksamma i var sin del av Kalifornien, Betty i södra och Good dog banned i mellersta med cirka 100 mil emellan. Kul att musiken färdas ändå att den måste ha varit väldigt lokal vid tiden.

Good dog banned bestod förutom av Lee Marks på sång, trummor och flöjt av Dwight Wolf på sång och bas, Chris Miller på sång, gitarr och saxofon, Doug Mortenson på gitarr och sång, Tim Cain på sång, saxofon och gitarr. De har skrivit samtliga låtar tillsammans utom River bummin'.

Skivan sågas konstigt nog i Acid archives men får en mer saklig behandling i Fuzz acid and flowers. Jag gillar den för den har en avslappnad melodiös ton med bra sånginsats. Musiken är countryrock mestadels.

Rollin' into Salyer är en mjuk melodi med bra anspråkslös sånginsats. Ett långt avsnitt med saxofonspel.

Smokestacks har mer gitarr i en fortsatt mjuk melodi. En bit in i låten kommer ett riktigt bra avsnitt med improviserad countryrocksinfluerad gitarr och även en del hårdare distade toner.

Rust and decay har en märklig svävande gitarrton med fortsatt bra sånginsats och fin melodi. Lite flöjt också tror jag.

Things ain't so bad har lite högre tempo, en hel del både gitarr och gitarr.

Andra sidan inleder med Betty låten River bummin'. Betydligt mjukare speciellt i sånginsatsen än i Bettys version. Trevligt gitarrspel.

Worthy har en tydlig Grateful Dead känsla. Improviserat och avslappnat och lätt i stilen.

Dont burn baby grow är en galen frejdig låt men de balanserar på rätt sidan kanten.

Utah har en lite knasig känsla i melodin.

Livin' in harmony avslutar skivan. En del klockspel och flöjt ger en behaglig stämning. Bra sånginsats med en del stämsång. Bra nedtonat komp.