Betty bestod av Al Rodriguez på trummor, Kerry Kanbara på bas, Mike McMahon på gitarr och Anthon Davies också på gitarr. Dessutom medverkar Tom Jordan på piano och orgel. Sjunger gör Anthon Davies förutom på sista låten där Mike McMahon sjunger. Körsången står Kerry, Mike, Al samt Lee Marks och Ed O'Donnell för.
Beskrivningen i Acid and Flowers där skivan beskrivs som en blanding av Dragonfly och Canned Heat är träffande. Det stämmer faktiskt mycket bra. Jag kan slänga in Blue Cheer också. Musiken är rå, har ett grymt driv och är glädjefylld men samtidigt med ett bra riv. Sånginsatsen är strålande med medryckande arrangemang, gitarrspelet är ständigt varierande och mycket bra, melodiöst och fina trummor och bas också. Piano och orgel finns med i perfekt blandning och samverkan med resten av musiken. Jag gillar det här albumet väldigt mycket. Konstigt nog så talas det ner ganska kraftigt i böckerna men i själva verket så är det medryckande och varierad psykedelisk bluesbaserad hårdrock av bästa märke. Speciellt om man gillar rå och oborstad musik. De ska tydligen ha spelat in ett album till.
Boogie wit you inleder med grymt driv och härligt rå sång. Bra instick på piano.
Blind with shame är mer melodiös med varierad sång med galen stämsång och en rå sång. Bra piano i bakgrunden och grym gitarr med ett fint solo.
Just for fun har en tung stämningsfull känsla med taktfast gung med bra klipp i. Häftig ångestladdad sånginsats. Ett bra avsnitt med fina spruckna gitarrimprovisationer.
High rollin' on the freeway är en uppsluppen låt med en massa vinande och vridande gitarr som sprudlar genom hela låten. Mycket variationsrik med bra fjädrande solo mot slutet.
River bummin' har en mer bluesig känsla. Bra piano och bra gitarr med ett annorlunda sound. Långa ljusa rena men ändå spruckna toner. Melodiöst och bra driv.
Andra sidan inleder med titellåten Handful (of love). Långsam melodi med bra driv i. Bra sångarrangemang med stämsång och vilda ångestfyllda rop. Kompet är bra med rå gitarr och en lågmäld orgel.
Thank you har ett tungt härligt medryckande gung. Ett bra solo på gitarren med fin orgel i bakgrunden.
Learn how to boogie har ett snabbt komp med bra sånginsats med mycket klipp i. Ett långt solo på gitarr med vinande ljud och råa distade ljud som blandas fint med orgel, bas och trummor.
Harley perdoo är riktigt tung och medryckande. Ångestladdad sång och en del underbara spruckna gitarrer som bubblar över samtidigt som en pigg orgel trippar fram.
Lights gonna shine avslutar skivan. En annorlunda stillsam låt. Stämningsfyllt piano och bra trummor med en fin reflekterande sånginsats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar