Janis Joplin är en av mina absoluta favoritartister. Hennes karriär varade knappt fyra skivor. Den sista, bara nästan fullbordade tänkte jag skriva om nu. Pearl gavs ut i januari 1971 bara några få månader efter hennes mycket tragiska död av en heroinöverdos den 4:e oktober 1970.
På det här albumet ackompanjeras hon av Full Tilt Boogie. Brad Campbell på bas, Clark Pierson spelar trummor, Ken Pearson spelar orgel, John Till spelar gitarr och Richard Bell på piano. John Till hade spelat tillsammans med Richard Manuel på 50-talet i hans första grupp The Revols och senare även tillsammans med Ronnie Hawkins.
Pearl fortsätter musikaliskt i liknande spår som föregående skiva Kozmic blues med en del soulinfluenser. Musiken är spontan och äkta med mycket känslor. Några av Janis bästa låtar är här. Min allra största favorit är Mercedes benz med sin avskalade briljans.
Move over är en av Janis helt egna låtar. Hon sjunger starkt och med mycket temperament. Bra improviserad sekvens med gitarr och piano.
Cry baby har fantastiska växlingar och övergångar i intensitet. Känslosamt med bra piano och sånginsatsen är magiskt laddad. Är som allra bäst i de sparsmakade partierna när Janis nästan pratar på sitt melodiösa sätt, förtroligt och äkta.
A woman left lonely är vacker med stillsamt och sparsmakat ackompanjemang som ger Janis röst utrymme för musikaliska känsloyttringar.
Half moon är en både bluesig och lite souligt funkig låt men ganska stressig. Har ett bra gitarrsolo.
Sista låten på första sidan är den ofullbordade Buried alive in the blues som Janis Joplin skulle ha sjungit in dagen efter att hon dog.
My baby inleder andra sidan. En fartfylld rockig låt men samtidigt vacker och sorglig låt med mycket dynamik och temperament.
Kris Kristopherson låt Me and Bobby McGee i en sin definitiva tolkning. Känslomässigt och musikaliskt en helt fantastisk inspelning. Så spontant och äkta.
Mercedes Benz framförd helt akapella av Janis. En dikt av John McClure som Janis framför med en vacker melodi och sin härliga Texas-dialekt.
That's itsäger hon skrattar till sist i låten.
Trust me är en låt som görs stor av Janis fantastiska känslomässiga sånginsats. Viss Japansk stil i melodin.
Get it while you can bra komp med piano. Jag gillar när Janis sjunger så där intimt med låg tröstande röst. Intensiv sekvens med Janis som sjunger till piano och gitarr som rusar ikapp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar