Albert Lee är med och spelar gitarr på några låtar och Emmylou Harris är med och körar. Rosanne har skrivit två av skivans låtar resten är andra kompositörer. Det är en del country över det men med ett väldigt modernt sound. Överhängande är det pop skulle jag säga men med bra variation.
Rosanne sjunger bra med både humor och känsla men har inte någon speciellt särpräglad röst.
Rainin' inleder. En positiv popmelodi. Ett ganska behagligt och medryckande bassound med en pigg blygsam gitarr.
Seven year ache är skriven av Rosanne själv. Den är en vacker melodi med lagom melankolisk stämning. I stort sett en poplåt.
Blue monn with heartache är också skriven av Rosanne. En väldigt långsam låt i modern pop-tappning men behaglig.
What kinda girl är betydligt snabbare och med ganska rivig sångare och en del gitarr.
You don't have very far to go avslutar första sidan. En modern countryballad. Lite Kikki Danielsson över det.
My baby think he's a train är en riktigt snabb lite skojfrisk countrylåt.
Only human har ett modernt pop country sound över sig. Melodin är mjuk och vacker. Några fina pianoslingor är med på ett par ställen.
Where will the words come from? känns som ren pop. Faktiskt lite mandolin på låten också men det ändrar inte den starka popkänslan.
Hometown blues har en snabbare takt, lite modern hillbilly kanske.
I can't resist avslutar skivan. Är riktigt 80-talsmodern pop. En del saxofon. Men det sångarrangemangen är vackra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar