Nittiotalets femtiotal

Från en sentida 50-talsinfulerad skiva till en annan ännu senare som också inspirerats av samma musikstil. The Boppers självbetitlade åttonde lp från 1991 utgiven av Sonet. Den enda skiva som jag skrivit om hittills här på bloggen som jag visste om vid den tiden som den verkligen kom ut.

The Boppers skiva består mest av egna kompositioner i 50-talsstil men det är tydligt att det är sentida inspelningar med tunna synthar istället för piano osv. Men sångarrangemangen och melodierna är väldigt bra. Bra gitarr, bas och saxofon också. De håller sig trogna sitt sound men har en bra fantasi och varierar sig på ett bra sätt.

The Boppers bestod av Peter Jezewski, Mats Lagerwall och Ingemar Wallén.

Inledande Jeannie's coming back sätter tonen för hela skivan med medryckande melodi och riktigt bra stämsång i fina arrangemang. Kul infall också med basrösten på ett ställe.

Duke of earl är en cover på en Gene Chandler låt. Originalet gjordes 1962. Driven melodi med kör som upprepar titeln hela tiden. Sen är det bra sånginsats och en pigg saxofon.

Kissing in the moonlight är ganska slät och ganska mycket synth. Har ett parti i mitten som med lite tydlig gitarr och call and answer sång.

Heaven är tvärtom föregående låt och väldigt bra instrumenterad med akustiska gitarrer och engagerad sång som samspelar fint med en elgitarr som bara kommer in någon enstaka gång för att ge extra klipp. Bra angelägen antikrigstext också.

Suger baby love är en riktig poplåt med klockor och kör, ljusa toner på huvudsången och ibland normal tonhöjd och fin talad text med basröst på ett ställe

take my advice if you love someone don't think twice.

Kul att lyssna på.

På sista låten på första sidan All I have to do is dream hittar de verkligen ett genuint sound. Väldigt bra melodi och arrangemang med en smakfull ljudbild. Fingerknäpp, innerlig röst och väl avvägd instrumentering.

Andra sidan inleder med Gonna find my angel. Det var min favoritlåt på skivan från början. Inleder avskalat. Har fina växlingar och bra sång med en del akustisk gitarr. Kanske lite mycket abstrakt synt i bakgrunden. En bra och stark melodi.

Run to your love är en snabb driven låt med mörk underton.

Bra saxofonspel och sång på Pretend to stop pretending.

Rocket from heart är ganska märklig låt med en synthslinga i början och slutet men däremellan ganska basinfluerat komp. Skriven av Per Gessle tydligen.

Skivan avslutas med låten When I see her smile i melodiös lite eftertänksam stil. Fin soulful sånginsats med bra stämsångsarrangemang och fina elgitarrslingor.

Sammantaget så gillar jag definitivt fortfarande skivan. Men de kunde ha skippat syntharna.