Nederländerna verkar vara musikaliskt intressant. Cornelis Vresvijk kom ju därifrån och även grupper som Shocking Blue och Focus som jag inte har lyssnat på allvar på än så länge. Men de verkar lite småspännande. En låt som jag hörde hos en polare för kanske 15 år sedan visade sig framföras av en nederländsk artist. Låten jag pratar om är Clap your hands and stamp your feet med Bonnie St. Claire. När jag såg en skiva med låten så slog jag till direkt. Skivan heter The best of Bonnie St. Claire och gavs ut på Philips 1972. Bonnie St. Claire verkar fortfarande vara aktiv som sångerska och hon har en trevlig hemsida.
Det är svårt att utläsa något om vilka musiker som medverkade på skivan men Peter Koelewijn har varit med och skrivit flera av låtarna och sjunger även tillsammans med Bonnie på två låtar. Ljudet på skivan är bra och de spelar varierat med många olika temperament. Speciellt gitarr och piano är mycket bra. Bonnie St. Claire har en utrycksfull och glad röst som ibland faktiskt i sitt sätt att frasera påminner om Janis Joplin.
Hitlåten Clap your hands and stamp your feet inleder skivan. En väldigt glad och medryckande låt. Många spännande ljud med något som låter som motorer i bakgrunden ibland. Kompet består av bra kör, handklappning och svävande ljud som kan vara kören som hummer. Bonnie sjunger väldigt bra.
Nästa låt Manana manana var också en hitlåt tror jag. Bra tamburinklapp och taktfast komp. Lite långsammare men väldigt sugande melodi.
Marley purt drive är en Bee Gees låt. Jag har inte hört originalet men i Bonnie St. Claires version är det en väldigt bra låt. Långsam men driven melodi med en massa bra kryddning i ljudbilden med smakfulla stråkar och mandolin. Bonnie sjunger med bra känsla.
Come home påminner väldigt mycket om någon annan låt. Kanske till och med en klassisk eller kyrklig sång. Det är en kyrkkör som sjunger väldigt vackert i stämmor i bakgrunden. Bonnie sjunger med bra känsla nästan lite franskinspirerat. En fin flöjt samspelar bra med alltihop. Sen kommer lite skönt jazziga trummor ett par gånger.
I surrender är en snabb melodi med mycket överaskande ljudvariationer.
Första sidan avslutas med låten Close the door. En bra kontemplativ mysig melodi med trevligt piano och stråkar som kommer och går på precis rätt ställen.
Andra sidan inleder med I won't stand between them. Den börjar mycket bra med vackert piano och fin sång. Sen tar de i något mycket i andra hälften av låten.
Catch me driver har lite The Band gung över sig i grundkompet. Ovanlig hård klang på pianot. Förlorar lite på att en orgel finns med på några ställen. Ett längre behagligt gitarrsolo hinns också med.
Don't let me down är en mer stillsam melodi. Bra piano och Bonnie sjunger med bra känsla. Påminner lite om Janis Joplins Maybe. Fin manskör kommer in emellanåt. Mycket bra distad gitarr hörs ett par gånger också.
I'll write your name through the fire påminner mycket om en annan låt som jag inte lyckas komma på. Här sjunger dessutom Bonnie duett med Peter Koelewijn. De sjunger samtidigt ibland och några versrader var och en för sig. Peter har en rosslig soulfylld röst. En glad svängig och medryckande låt. Ett par roliga korta bassolon och gitarrsolon.
Cat and mouse är halvskum låt som ibland påminner om Simon and Garfunkel med Cecilia. Men den här är mer funkig och innehåller mycket blås.
Put a little love in your heart inleder med bestämd ringande gitarr och ett stadigt komp. Här sjunger Bonnie återigen duett med Peter Koelewijn. Jag tror att man kan likna ljudbilden lite vid Rolling Stones men med en kvinnlig sångerska. Glatt och medryckande och med bra gitarr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar