Joan Baez är en delvis splittrad artist med en emellanåt ganska jobbig röst men ibland låter hon fullkomligt underbar. Jag såg henne live i Linköping 2011-04-21 en Skärtorsdag och där hade hon koll på både röst och gitarrspel i en gemytlig konsert. Ett par av låtarna hon sjöng var Long black veil och The night they drove old dixie down som jag förknippar med The Band och deras första respektive andra album.
På Joan Baez skiva One day at a time från 1969 finns Long black veil med och den skivan tänkte jag ta upp lite närmare här. Den gavs ut på märket Vanguard. Det är en helgjuten skiva med mycket countryinfluenser och en Joan Baez som sjunger mycket vackert och med fin känsla.
Dessutom finns hennes egna helt fantastiskt vackra låt Sweet Sir Galahad med. Den låten var den ursprungliga anledningen till att jag köpte skivan. Man kanske kan säga att det är både en countryskiva och en folkmusikskiva. Ingen kan som Joan Baez sjunga så sorgset men samtidigt så starkt och klart som Joan Baez. På den här skivan hittar hon rätt i sin nivå och sjunger inte med sitt på tidigare skivor lite väl starka darr.
1969 var också året för Woodstock där Joan uppträdde och framförde bland annat Sweet Sir Galahad och Amazing grace.
Sweet Sir Galahad framförs med ljuvligt vacker röst av Joan Baez till vackert flyhänt akustiskt gitarrspel. Trallvänlig melodi. Hennes bästa låt någonsin och en av de bästa låtarna överhuvudtaget.
No expectations är en långsam men medryckande countrylåt som man liksom sugs in i. Fint gitarrspel och avslappnad sånginsats. Är faktiskt en Rolling Stones låt.
Long black veil är en väldigt bra låt. Joan Baez får inte till riktigt samma smärta i rösten som Rick Danko men hon gör en fin version. Bra pedal steelgitarr.
Ghetto är en fin sorgsen countrylåt med bra varierat gitarrspel och en del piano.
Första sidan avslutas med en mer traditionell countrylåt Carry it on med steelgitarr och hästlunk. Trevligt att lyssna på.
Take me back to the sweet sunny south är en väldigt bra låt där hon sjunger duett med Jeffrey Shurtleff. En del munspel och fjäderlätt gnistrande gitarrspel. En traditionell låt.
Seven bridges road framförs åter som en duett med Jeffrey. En långsammare låt utan någon tydlig melodi.
Jolie blonde är mer fartfylld och en klassisk traditionell låt med mycket fiol. Ingen hörbar sång utan mer som ett joddlande eller som ett kom kossera.
Joe Hill den klassiska låten
I dreamed I saw Joe Hill last nighthär framförd i en långsam gungande sorglig berättande stil. Lite skillingtryckskänsla. Gitarrspelet varieras på ett strålande sätt.
A song for David är skriven av Joan Baez själv. Om jag förstått rätt så var David hennes dåvarande make som var vapenvägrare. En väldigt stillsam försiktig låt. Bra gitarrspel och sorgsen men ändå klar röst.
Skivan avslutas med I live one day at a time som hon framför tillsammans med Jeffrey. En stillsam vacker låt i folkmusikstil. Deras röster blandas på ett behagligt och vackert sätt. Nästan lite Ian and Sylvia känsla i vissa passager.