lördag 28 december 2024

Årets sista picknick

Om man ska passa på att gå ut på en sista picknick för året så måste man vara väl påklädd i gråvädret. Musik kan ge en fläkt av vår. Den spanska gruppen Pic-Nic bestod bland annat av Jeanette Dimech som senare släppte flera soloskivor varav jag skrivit om den andra här på bloggen. Pic-Nic gav bara ut en enda LP och det är den jag ska skriva om här. Den är självbetitlad och gavs ut på Hispavox 1968.

De påminner om både Mamas and the Papas och Spanky and our gang. Tyvärr står inte så mycket om de medverkande på omslaget. Men Jeanette har skrivit många av låtarna tillsammans med R. Turia men enligt Discogs var den personen inte med i gruppen.

Skivan inleder behagligt böljande med Cállate níña. En vacker låt med mycket värme. Låter lite som att den spelas på harpa men det är även bra gitarrspel och Jeanette sjunger fint.

No digas nada fortsätter behagligt med vackra stråkarrangemang och en del fin folkrocksinfluerad gitarr.

El es distinto a ti (Society's child) är en spansk översättning av en Janis Ian låt. En ganska långsam historia i början men sen kommer melodin igång i refrängen.

En mis noches är en väldigt vacker liten låt. Här finns lite munspel med också och snyggt trumspel.

Te esperaré har ett mer gitarrinfluerat sound och även en del fina sångarrangemang med stämsång.

San Francisco bay-blues en märklig låt i en jugbandstil men Jeanette sjunger bra som vanligt på engelska dessutom. Ett tillbakalutat gitarrsolo får de till snyggt.

Andra sidan inleder med Amanecer. En ganska långsam låt som växer med en del harpa.

Me olvidarás fortsätter i en ganska långsam stil med ljuv sång och vackra stråkarrangemang.

No volverá har vacker en välljudande duett som lyfter sången och återigen strålande vackert arrangerat med stråkar och gitarr.

Oí tu voz har lite mer tempo med ett annorlunda stråkljud med både långa svepande toner och korta. Fin sånginsats.

Negra estrella (Tiny sparrow) är en översättning av en Peter, Paul and Mary låt. Avskalat gitarrspel i inledningen och sedan mer lägereldsmunspel och harpa.

Skivan avslutas med Sola (It Happens All The Time). Har en fin dynamik med refräng med stämsång och sedan sång som pendlar mellan högtalarna.

fredag 27 december 2024

Örnen flyger i skymningen

Här kommer en försenad julklapp med en mer okänd stilmässig släktning till Steppenwolf och Creedence Clearwater Revival som heter Blue Mountain Eagle. De blandar hårdare rock med country och får till vissa psykedeliska tongångar allt med ett poppigt angreppssätt. Ibland blir det riktigt bra som i Troubles och No regrets. Deras enda album gavs ut på Atco 1970. Det var självbetitlat.

Gruppen bestod av David Price på gitarr och sång, Randy Fuller på bas, gitarr och sång, Bob Jones på gitarr och sång, Joey Newman på gitarr, piano och sång samt Don Poncher på trummor och sång. De kom från Texas men inspelningen gjordes i Los Angeles.

Coolt rödförskjutet och speglat foto på omslaget. Jag kan nog slänga med Love och Clear Light bland liknelserna också.

Sida ett inleds med Love is here. Stämsång i hårdrockstappning och en del bra surrande gitarr i fin melodi.

Yellows' dream är betydligt mer avskalad med orgel som växer en del. Melodierna påminner om varandra.

Feel like bandit är lite mer stuffig och dansant i sin framtoning. En del spännande gittarrspel med mycket dist.

Troubles ger starka Creedence Clearwater Revival vibbar med en gungande countryinfluerad blues med fläskig takt. Härligt genuin.

Loveless lives är en mer hårt rockande låt som skiftar tempo en del men överlag tämligen skramlig. Mest spännande är bastonerna.

Andra sidan inleder med No regrets som har en uttrycksfull stil med bra stämsång och fina countryinfluerade gitarrtoner med mycket känsla.

Winding your string har en ganska storslagen melodi.

Sweet mama har en ännu starkare hårdare melodi som ger lite Steppenwolf känsla. Avslutar med spännande trummor av olika slag.

Promise of love har bra melodi och stark känslomässig sång i ett snyggt arrangemang.

Trivial sum föröker sig på en mer stuffig variant igen.