Magi från Indiana

Självbetitlade albumet med gruppen Hickory Wind utgivet på Gigantic 1969 är magiskt bra. Vad jag förstår är det ett lokalt album utgivet av en liten etikett i Evansville Indiana. Det bjuder på vackra stämningsfulla låtar med glimten i ögat på sina ställen och många små överaskningar. Fantastiska ljudbilder och väldigt bra melodier, allt verkar vara eget material. En bra avslutning på året. De spelade in ett andra album under namnet BF Trike som inte gavs ut förrän på 90-talet av återutgivningsetiketten Rockadelic.

Hickory Wind bestod av Sonny Prentice på sång, gitarr, bas och harp, Mike McGuyen på sång, gitarr, harp, piano och orgel, Alan Jones på sång, gitarr och bas och Bob Strehl på trummor. Sånginsatserna är mycket bra och de har varierade arrangemang.

Redan de första tonerna av I don't belive får mig att lystra och stanna upp och låta mig absorberas av musiken. Sparsmakade arrangemang med fina spruckna gitarrljud. Sånginsatsen är strålande med finurlig stämsång på slutet.

Time and changes har ett drivet tempo, surrande gitarr och en engagerad sångare. Melodin sätter sig direkt.

Maybe tomorrow lugnar ner tempot med en melodi så melankolisk att ögonen tåras. Fullkomligt underbar sånginsats och en gitarr som flödar obekymrat med sköna slidetoner och lössläppta infall.

Transit blues är en snabb blues med munspel och speciell sånginsats med stämmor. Textraden

living on wine and cigarettes and a lot of foolish dreams but if I had the chance once more I'll do it all again

återkommer flera gånger.

Country boy har också rik stämsång och ett hårt driv med grym bas och vassa gitarrslingor. Trummorna ligger också långt fram i ljudbilden. Stämmorna i slutet av låten är briljanta.

Andra sidan inleder med The loner en driven folkrocklåt. Starka sångarrangemang och bra gitarrspel.

Mr. Man har en speciell atmosfär med långa orgeltoner som en slöja i bakgrunden och berättande piano driver melodin. Bra sånginsats.

New Albany police carnival är en snabb berättande låt med viss uppsluppen stil i ljudbilden.

Father come with me har en ödesmättad längtande stil. En bit in i låten kommer ett instrumentalt jazzigt avsnitt med skum distorsion i cymbalen. Bra flinkt gitarrspel och en lågmäld orgel som följer med.

Judy avslutar skivan. En vacker akustisk låt med en viss skämtsam underton. Trevligt medryckande melodi som böljar i en calypsostil.

Cold cold ground

Så här i december fryser det på snabbt på den kalla marken. Låten Cold cold ground hörde jag första gången i TV-serien Uppdrag mord (Homicide i original). Den fångade mitt intresse direkt. Långt senare fann jag ut att det var Tom Waits som gjort låten. Den finns med på skivan Franks wild years från 1987. Mitt exemplar verkar vara en svensk utgåva på Island records.

En rå och märklig skiva som använder flera musikaliska stilar på ett lättsamt sätt. Helheten förstörs lite av en riktigt dålig låt. Men förutom den låten så är skivan genuin och spännande och trevlig att lyssna på. Skulle väl säga att den påminner lite om Captain Beefheart.

Hang on St. Christopher har en driven mystisk New Orleans stil över sig.

Straight to the top har knappt någon melodi utan är mer en rytmisk låt.

Blow wind blow har en långsam fin böljande stil som kontrasterar med en råa sånginsatsen på ett vackert sätt.

Temptation har mjuka tangorytmer och rå sång men med flera stämmor. En del saxofon.

Innocent when you dream är en visa i melodin men väldigt rå sånginsats. Väldigt atmosfäriskt.

I'll be gone har snabbare komp på dragspel i en ungersk stil. En tupp galer flera gånger.

Yesterday is here har ett avskalat komp och känns som en folksång i samma stil som klassikern House of the rising sun.

Please wake me up inleder med falska toner på flöjt. En liten försiktig röst sjunger.

Franks theme har stilen av karnevalsmusik med ljudet av en orgel i inledningen sen när sången kommer är det mer som ett väckelsemöte.

Andra sidan inleder med More than rain som är förvriden sorgsen visa.

Way down in the hole har en del New Orleans inspirerat sväng. Även en del märkliga gitarrsolon.

Straight to the top är faktiskt ganska renodlad jazz.

I'll take New York fortsätter i en ganska obehaglig dissonant jazzstil med stora teatrala inslag.

Telephone call from Istanbul återgår som tur är till en mer musikalisk och medryckande stil.

Cold cold ground min favoritlåt på skivan. Melodiös, vacker, stark och skör på samma gång. Sparsmakat arrangerad och innerligt framförd.

Train song har en fin berättande lugn folksångsinspirerad stil nästan kyrklig orgel.

Skivan avslutas med en annan version av Innocent when you dream från första sidan som går i samma kyrkliga stil som föregående sång.

Honky Tonk

Bobby Bland var en artist som jag faktiskt inte hört talas om tidigare trots att jag gillar tidig rock n roll. Call on me heter skivan och den är från 1963 utgiven på Duke records. Musiken drar ganska mycket åt soul-hållet men det är bra soul med mycket känsla. Bobby har en fin röst.

Anledningen till att jag fick upp ögonen för skivan i första skedet var att den innehåller en inspelning av låten Honky tonk som även The Band spelade in när de kallade sig Levon and the Hawks. Deras version finns med på A musical history men gavs aldrig ut på skiva på riktigt. Det är fantastisk låt tycker jag. Bobby Bland verkar vara den enda artist som spelat in låten och givit ut den på skiva.

Call on me inleder skivan. En underbar låt med medryckande böljande melodi. Textrader som

you can't live alone your whole life through, everybody has a future and I see my future with you

är trevliga. Fint trumpetspel och mjuk inlevelsefull röst.

The feeling is gone är en långsammare jazzigare låt.

Honky tonk har fina pianoslingor. Mycket mjukare än i Richard Manuels version. Men fortfarande en mycket bra låt. Framförd med bra inlevelse.

Cry, lover, cry en jazzig låt. Wishing well har ett spännande gitarrljud och bra sånginsats i en speciell drömsk melodi. Share your love with me har en fin melodi med fina arrangemang med både kör och stråkar.

Andra sidan inleder med That's the way love is som har ett behagligt och lite annorlunda komp på trumpet. Care for me har både kör och stråkar och trumpet. No sweeter girl är riktigt klassisk dansant melodiös pop. Bobby's blues är en blues i den mjuka jazziga änden av skalan. Bra känsla i Bobbys röst.

Ain't it a good thing börjar trevande men byggs upp på ett övertygande sätt. En bit in i låten är det en kvinna som sjunger en vers på ett bra sätt.

Queen for day avslutar på ett jazzigt sätt men bra röst.