lördag 19 september 2015

Bad moon rising

Creedence Clearwater Revival är en välkänd grupp. De gjorde flera klassiska låtar. Men utöver just de klassiska låtarna känner inte jag till mycket om deras musik. Därför köpte jag en av deras skivor. Det blev Green River från 1969 utgiven på märket Fantasy. Min favoritlåt med dem Bad moon rising finns med här.

Gruppen bestod av John Fogerty på gitarr och sång, hans bror Tom Fogerty på gitarr, Doug Clifford på trummor och Stu Cook på bas.

Musiken är överraskande hård på gränsen till hårdrock särskilt på första sidan. Sen finns de mer folkrockiga låtarna också. Tyvärr är det nog bara de jag redan kände till som är riktigt bra. De andra bara är. Inget man direkt minns men inget som är jobbigt att lyssna på heller. Det här albumet anses som ovanligt kort tidsmässigt men jag tycker inte att det är något som direkt märks. Om jag ska jämföra med något jag hårt tidigare så säger jag de två sista albumen med Blue Cheer. John Fogertys röst tycker jag påminner en del om Björn Skifs röst.

Green river är en rätt tung, hård och lite skrämmande låt med råa stingiga gitarrtoner.

Commotion har en del basriff och stötvis melodi och sång. En hård blues.

Tombstone shadow har lugna långa vinande gitarrtoner. En ganska avslappnad rockande blues.

Wrote a song for everyone här känner jag igen det jag trodde var Creedence Clearwater Revivals sound och stil. En ganska melankolisk böljande folkrockig och bluesig berättande sång.

Andra sidan inleder med fantastiska Bad moon rising en frejdig melodi och ett fint sprucket gitarrsolo som är grymt bra och härligt att lyssna på. Väldigt fin traktering på gitarren genom hela låten.

Lodi är en annan klassiker. En eftertänksam låt i lugnt tempo. Ronnie Hawkins har gjort en cover på den. Växlar mellan verserna med en ganska egendomlig gitarrsekvens.

Cross-tie walker fortsätter i samma stil men med en väldigt annorlunda och tydlig basmelodi.

Sinister purpose är ren hårdrock med tunga riff. Mycket fjädrad bas. Även en del solo på gitarren med långa överstyrda vridande toner.

The night time is the right time är en Ray Charles låt som i denna tappning blir en riktigt hårt rockande bluesig låt med mycket gitarr med mycket överstyrning och darr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar