Märkligt nog har jag inte skivit om rock n roll-arkitekten Chuck Berry än här på bloggen. En av favoritartisterna såklart. Bra spel på gitarr och piano med fantastiska melodier och på den här LPn även en del variation med mer reflekterande blueslåtar och en mer calypsoklingande melodi.
Klassikern Sweet little sixteen inleder med fantastisk energi och fina instick på gitarr och piano.
Blue feeling har en långsam bluesig framtoning. Ingen sång bara avslappnat spel på gitarr och piano. En ganska cool låt.
La jaunda (espanola) byter stil till galypso i en medryckande stil komplett med spansk gitarr. Kul sånginsats.
Rockin' at the philharmonic har en ganska jazzig stil med improviserade lätta pianotoner och en diskret bas och trummor.
Oh baby doll är en snabb rock n roll låt. Har ett blixtrande gitarrsolo.
Guitar boogie en klassiker med det fina riffet i inledningen. Ganska virtuos improviserad stil.
Andra sidan inleder med Reelin' and rockin'. Är en medryckande rock n roll låt. Bra sånginsats, piano och gitarrspel.
In-go är en instumental gitarrlåt med bra flödande toner och spännande melodi. En del piano i en sekvens också.
Rock and roll music har urmelodin för en rock n roll låt. Riktigt bra delvis akustiskt gitarrljud och små instick på pianot med ett stabilt bakgrundskomp.
How you've changed är en lugnare väldigt pop-influerad men samtidigt berättande blues.
Low feeling fortsätter i samma stil med en lugn blues men den är varierad och ganska virtuos i
It don't take but a few minutes har lustigt nog en melodi som på vissa sätt påminner om en mina favoritlåtar Bo wevil med Fats Domino. Här är det mer vanlig och ganska anspåkslös gitarr men samma struktur med ett kul litet solo. Några pianotoner finns också med.
