söndag 10 februari 2019

Blues i Nashville

David Allan Coe är framförallt känd som en countryartist men hans första album var renodlad blues. Det kom 1969 på SSS International och heter Penitentiary blues.

Musiken är bluesrock med många melodier hämtade ur Chicago-bluesen. Tyvärr sjunger David lite oengagerat och det är en del påfrestande gimmicks i några av låtarna. Melodierna är mestadels klassiska blueslåtar. De är inte dåligt framförda men det är inget som berör heller.

Texterna handlar vad jag förstår om fängelser, droger, straffarbete, död och liknande. De flesta är skrivna av David oftast med medförfattare. T ex Betty Coe som kanske är hans fru? En låt verkar vara en cover. Det står inget om vilka musiker som medverkar, men skivan är inspelad i Nashville.

Penitentiary blues är en klassisk blues spelad med ett modernt sound. Har både piano och gitarr.

Cell #33 fortsätter med en mer klassisk rock n roll influerad låt. Snabbt piano och en del gitarr.

Monkey David wine är en munspelsblues med bra gitarr. Sången har lite för mycket gimmicks.

Walkin' bum är en bra rytmisk blues. Mycket munspel.

One way ticket to nowhere en blues med rockens snabbhet.

Andra sidan inleder med Funeral parlor blues har ett väldigt modernt sound. Stämningsfull och bra i början men tyvärr en del teatral sång på slutet.

Death row är en nästan talad låt med Muddy Waters influerat komp.

Oh warden medryckande munspelsblues med en del gitarr.

Age 21 har ett säreget repetitivt komp på gitarr med en del munspel.

Little David och avslutande Conjer man fortsätter med Chicago-bluesen.