tisdag 30 november 2021

Kaxigt medryckande

Sixto Rodriguez blev välkänd i Sverige med dokumentärfilmen Searching for Sugerman från 2012 av svenske regissören Malik Bendjelloul. Dokumentären kretsar egentligen kring hur populär Rodriguez var i Sydafrika och att han själv inte alls kände till det. Men han gav ut en skiva 1981 i Australien och han turnerade även där så han hade kontakt med musiken genom åren. Kollar man på Discogs så var han även populär i Rhodesia som senare blev Zimbabwe.

Här tänkte jag skriva om hans andra skiva som jag kom över på skivmässan i Linköping för tre år sedan om jag minns rätt. Det är den brittiska utgåvan från 1971 utgiven på A&M records. Tyvärr har någon tidigare ägare rivit bort utviket på omslaget men själva skivan är i utmärkt skick utan några repor.

Musiken är varierad med fantastiska arrangemang och bra känsla för ljudbild med fina kombinationer av hårdare elgitarr, akustisk gitarr och stråkar. Rodriguez röst är tydlig och har en skämtsam ton och den ligger långt fram i mixen. Lite lojt kaxig 60-tals Bob Dylan över det hela.

Climb up on my music inleder skivan med en snabb och medryckande melodi. Bra och varierade arrangemang med bra gitarrspel och ett tufft bakgrundskomp. Gillar mixen av elektriskt och akustiskt.

A most disgusting song är en skum country och blues låt med talad sång som berättar på ett medryckande vis.

I think of you har båda glittrande gitarrspel och fina stråkarrangemang i en melodiös poplåt.

Heikki's suburbia bus tour har en tyngre rockig stil med en stabil takt.

Silver words? är en stämningsfull låt med vackra arrangemang och bra sånginsats.

Andra sidan inleder med Sandrevan lullaby - lifestyles nästan ett klassiskt stycke. Lite sorgligt men vackert. Efter ett tag kommer bongotrummor och sång in och låten får en annan karaktär och ett annat tryck. En medryckande kombination av stråkar och en hårdare framtoning.

To whom it may concern är en mer berättande popmelodi.

It started out so nice fortsätter med en berättande stil med en avskalad akustisk gitarrmelodi.

Halfway up the stairs är en positiv och medryckande melodi. Har ett spännande basljud och en fin kombination av countrygitarr och stråkar.

Låten Cause avslutar skivan. Har en dyster text men snygg instrumentering med gitarr och stråkar som bygger en fin melodi.

lördag 13 november 2021

Covers med tyngd

Stack waddy var ett väldigt vilt brittiskt band som spelade in två album i början av 70-talet. Här tänkte jag skriva om det första. Det gavs ut av Dandelion records 1971. Ett blad med information om bandet följer med. Dandelion betyder förresten maskros (taraxacum vulgare) på svenska och det är en fin teckning av en maskrosblomma på etiketten.

De spelar många covers från vitt skilda artister och spelar i en vild bluesstil med mycket tyngd. Första sidan är den bästa med idel bra låtar. Min favorit är nog Bring it to Jerome.

Road runner har ett farligt sound i rock n roll stil. Ibland blixtrar det till med kraftigt distade ljud på både gitarr och bas där tonerna åker rutchkana. Sången ligger väldigt långt bak i mixen och är ganska vild.

Bring it to Jerome har en lika farlig framtoning men mer i bluesstil. Malande hårda toner som är väldigt medryckande. Bra gitarrspel och trummor briljerar i kaoset. Stannar upp med bara trummor i slutet och drar igång med fullt komp och den plågade rösten. Snyggt gjort. De båda första låtarna är Bo Diddley låtar, den första skriven av Diddley själv och den andra av hand trummis Jerome Green.

Mothballs inleder med distade gitarrtoner sedan kommer riktigt bra munspel i samspel med improviserad gitarr. En hårdrockande blueslåt. Sången kommer först en bit in i låten. En sekvens med munspel i ena högtalaren och tunga bastoner och distad gitarr i den andra. Den första av de två originallåtarna på skivan.

Captain Beefheart låten Sure 'nuff 'n' yes I do är en snabb medryckande rockig blueslåt.

Love story avslutar första sidan. Har en medryckande melodi med kraftfulla öppna toner som fyller rummet. Tydligen en Jethro Tull låt.

Andra sidan inleder med klassikern Susie Q. Mäktiga trummor och bra gitarrspel med tungt darr på tonerna.

Country line special är en snabb melodi med munspelstoner som står som spån i backen. Verkar vara en Alexis Korner låt.

Muddy Waters Rolling stone framförs i ett väldigt långsamt tungt tempo.

Mystic eyes är en Van Morrison låt som framförs med munspel och en del bra murrig och hård gitarr.

Skivan avslutas med deras egna låt Kentucky. En rock n roll låt med bra drag.