söndag 19 februari 2023

Ojämnt

Cahoots var fjärde albumet med The Band det gavs ut 1971 på Capitol. Det finns några riktigt bra låtar men några riktigt dåliga låtar också, vilket drar ner upplevelsen. Mina favoriter är Last of the blacksmiths, Where do we go from here? och Thinkin' out loud. På de låtarna finns den härliga The Band känslan - avslappnat och genuint med bra melodier. Annars är det som sagt ojämnt.

Life is a carnival är en ganska märklig låt kompad av trumpetstötar arrangerade av Alan Toussaint. Enda låten som är komponerad och skriven av fler i bandet.

When I paint my masterpiece här ackompanjeras Levon Helm med en ganska tillgjord sånginsats av dragspel. Lite tangotakter komponerade av Bob Dylan.

Last of the blacksmiths är en riktigt bra låt med engagerad sånginsats av Richard Manuel och bra gitarrspel med ett speciellt svävande sound.

Where do we go from here? här sjunger Rick Danko med fin inlevelse och bra sångarrangemang där de andra körar i refrängen. Bra melodi.

4% pantomine avslutar första sidan. Här sjunger Van Morrison. En countryinfluerad låt.

Andra sidan inleder med Shoot out in Chinatown har lite klassisk The Band känsla där de med sina distinkta röster sjunger stämsång.

The moon struck one har en väldigt långsam melodi med en del orgel.

Thinkin' out loud har ett ganska bra avslappnat gung med trevliga pianotoner och även gitarr i samspel. Sånginsatsen har fin inlevelse.

Smoke signal har en del stämsång som är medryckande. Har ett stabilt grundkomp på gitarr, bas och piano som man kan digga till.

Volcano har en massa blås. Rick Danko sjunger genom det. En del bra gitarr.

The river hymn är en ganska innerlig böljande låt med en fin melodi. Levons röst passar in bra.

lördag 18 februari 2023

Från Luxembourgträdgården

Joe Dassin föddes i USA men familjen flyttade till Frankrike när han bara var 12 år, så han sjöng på franska men gavs ut av amerikanska CBS. Hans far var regissör och Joe var skådespelare i några filmer. Le Jardin du Luxembourg kom ut 1976 på CBS men mitt examplar är från 1984 utgivet på Melodija. Såvitt jag vet så är Joe Dassin tämligen okänd i Sverige men han är värd att upptäckas.

Titellåten Le Jardin du Luxembourg är skivans bästa låt och även A toi tillhör mina favoriter. Men hela skivan är bra. Fylld med bra melodier, fina samtidigt lättsamma arrangemang och en behaglig sånginsats. En del visa, ett stänk av pop med en del rock-feeling i en bra kombination. Jag har aldrig varit i Paris och Luxembourgträdgården men det skulle vara kul att se.

Den tolv minuter långa Le Jardin du Luxembourg inleder skivan. En fin böljande melodi med många växlingar. Vackra passager med en duett med en kvinnlig sångröst och en kör. En del sparsmakad men snygg gitarr i kombination med distinkta stråkar, bas och trumpet. Även en funkig sekvens där grundmelodin ligger under basen hinns med.

Il Etait Une Fois nous deux har ett bra tempo och en medryckande melodi. Bra sångarrangemang med en kör i bakgrunden. Euforisk på ett anspråkslöst vis.

Andra sidan öppnar med A toi. Den har samma säregna gitarrljud som klassikern Snowbird med Anne Murray. Mycket stark melodi.

Le cafe des 3 Colombes är en lunkande och berättande liten melodi. Fina sångarrangemang. Det går nästan att se svepande bilder på ett franskt landskap.

Comme Disait Valentine bjuder på lättsamma calypsorytmer komplett med xylofon och bongotrummor. Ett fint trumpetsolo.

Laisse—Moi Dormir är en lite mer rockig låt. En del piano och gitarr kryddar melodin. Ett par toner på saxofon i spelglatt samspel med gitarr och piano också.

Que Sont Devenues Mes Amours? har ett fint gitarrlunk i botten och några trevliga tradjazziga toner på trumpet.