Skivmässan i Hova

Nu har tidningen Rock n roll magasin tyvärr lagts ner. Det var en väldigt tråkig nyhet. I den tidningen läste jag mycket om musik och skivsamlande som jag inte visste tidigare. De hade artiklar om t ex skivmässan i Hova som jag vid det tillfället inte hade en aning om. De hade även en mycket bra guide om vilka skivaffärer som fanns i Stockholm som jag hade mycket nytta och nöje av när jag planerade en hel skivresa dit i början av mitt skivsamlande.

I somras den 17 juni åkte jag och familjen på vår första resa utmed vägar fulla av cyklister på tur runt Vättern till skivmässan i Hova i Västergötland. Vi var i dessa trakter redan för tre år sedan men då på jakt efter gånggrifter, domarringar, runstenar, kyrkor, slott och klosterruiner runt om i Västergötland men framförallt runt Lidköping och södra Västergötland. Turen kombinerades ändå med ett besök till Ramundeboda klosterruin i Närke. Tyvärr missade vi kyrkan i Hova och minnesstenen över slaget vid Hova 1275. Det får bli nästa år.

Själva skivmässan var i en skolbyggnad men många säljare stod även utomhus. En av skivorna jag hittade var gruppen Granicus självbetitlade album från 1973 på RCA. Gruppens enda skiva. Vild hårdrock med mycket variation speciellt med bas och gitarr. Mer åt metalhållet än åt det mer klassiska hårdrockshållet. Det som ligger skivan i fatet litegrann är den på flera ställen skrikiga och överdrivna sången. Men det är ändå en riktigt bra skiva. Mina favoritlåtar är Twilight, Prayer och Nightmare. De påminner i vissa stunder om sina delstatskamrater Morley Grey också från Ohio.

Granicus bestod av Wayne Anderson på gitarr, Joe Battaglia på trummor, Dale Bedford på bas, Woody Leffel på sång och akustisk gitarr samt Al Pinell på gitarr.

You're in America sätter tonen på direkten med tempovariationer och hårda snabba riff. De lyckas bibehålla trycket genom olika växlingar i ljudbilden.

Bad talk har ett ursinnigt tempo på sång och grundkomp med en gitarr river av spännande improvisationer i ett parti och annars ett tungt basgung.

Twilight är som gryningsljuset med en mild ljudbild med akustisk gitarr och en vacker melodi. Ett hummande ljud i bakgrunden ger ännu mer atmosfär jag vet inte om det är en kör eller orgel eller liknande instrument.

Prayer en lång låt där de slår på stort med en kombination av fiol, bas och gitarr samt sång. Växlar flera gånger i temperament och ljudbild med mycket känsla och ständigt flödande melodiskt. Från sprött och vackert till snabbt och stenhårt. Avslutningen på låten kokar upp en grym rytm med ordentligt tryck.

Andra sidan inleder med Cleveland, Ohio har en smygande inledning med trummor och bas sedan kommer sång och gitarr som svarar med tung bas däremellan. Rytmiskt och medryckande.

Nightmare har en vacker inledning med akustisk gitarr och en gitarr som växer in. Sen stillar det sig och därpå följer ett parti med fantastiskt flödande lyriskt och dynamiskt gitarrspel som inte står Morley Grey långt efter. Klangfullt och mångsidigt.

When you're moving har ett speciellt gitarrljud med dallrande övertoner som ger stressande känsla i låten som är stenhård ett rytmiskt riff som växlar struktur en bit in i låten.

Skivan avslutas med låten Paradise. Har en ödesmättad och tung stil som växlar efterhand till en mer energisk stil. I slutet lugnar de ner tempot och det kommer en nästan jazzig bas och bra gitarr i bakgrunden.