Melankolisk hårdrock

Amerikanska gruppen Highway bestod av Eric Bannister på bas och sång, Dan Cammarata på trummor och sång och Steve Murphy på gitarr och sång. De spelade in en riktigt bra melankolisk och melodiös privatpressad hårdrocksskiva 1975. De kom från Minnesota men skivan spelades in i Iowa.

Jag upplever musiken som ganska solig men istället för att bli partyrock så håller de en melankolisk reflekterande stil i musiken och sånginsatsen. Lite som att man sitter i den sena skymmningen en midsommarafton och filosoferar.

Mina favoritlåtar från skivan är Look away, Meadow och Tomorrow men hela skivan är helgjuten och ytterst njutbar. Påminner om Morley Grey och lite Quicksilver messenger service speciellt i sista låten.

Skivan öppnar med Too many changes. En hård och mysigt kontemplativ låt med bra sång och gitarr. Väldigt snyggt svävande melodi på ett par ställen. Kokar ihop ordentligt på gitarr i slutet.

Look away har en mer enträgen melodi men med en del melankoliskt svävande toner som rullar in mot stranden i bästa Relatively Clean Rivers anda. Bra sånginsats och lågmäld ångest i gitarrtonerna på vissa ställen.

Pegasus har en snabb stil med mycket bas blandat med en ljust klingande gitarr. Melodin rinner snabbt fram och känns behagligt lösläppt trots tempot.

Seems to me här är sången tillbaka på ett härligt längtande lite dröjande sätt. En somrig lekfull melodi.

Just to be with you har mycket trummor långt fram i ljudbilden som kontrasterar snyggt med melodin och den försiktiga sånginsatsen. Bra gitarrspel som tassar lite i Allman brothers land.

Andra sidan inleder positivt med Bright side. Fint gitarrspel och en genuin sånginsats. Fortsatt grymt trumspel. Bryter melodin halvvägs med en intensiv sekvens av sång och gitarr i snabbt tempo. Fin textrad:

don't hesitate create you are what you are

Meadow har en driven melodi men ändå avslappnad sång. Grymt gitarrspel och trummor låten igenom speciellt i en längre improviserad sekvens med galopperande trummor som är fantastiskt bra. Fint basspel i bakgrunden också.

Slip away har en snabb stil med improvisationer på gitarr med en ljus ton. Mycket dynamik och variation.

Tomorrow inleder med akustiska toner men efterhand växer ljudet men det är dynamiskt hela låten igenom. Ibland rusande och hårt ibland mer sökande och utforskande med blixtrande gitarrtoner tillsammans med trummor och bas. Ibland är det mer melankoliskt med sång. Förvånansvärt melodiöst. En längre jazzig sekvens med trummor och bas är spännande.