Rymdväktaren

Space rangers var den första av två skivor som Neil Merryweather spelade in 1974 och 1975 med ett slags science fiction serietidningstema på omslaget. Den andra hette Kryptonite men den har jag inte hört än. De gavs ut på Mercury. Space ranger kanske kan översättas med Rymdväktaren som är titeln på en trevlig bok av Peter Nilsson. Hans kanske mest inspirerande bok är nog Himlavalvets sällsamheter.

Space rangers bjuder på riktigt bra psykedelisk rock och även en del progressiv rock i en hårdrockstappning. Atmosfärisk musik som även är melodiös och medryckande och ibland tar ut ganska stora svängar. Min favoritlåt är nog Road to Hades.

Neil Merryweather själv spelar bas, gitarr och sjunger, Michael Willis medverkar på gitarr, Timmy McGovern på trummor och Edgemont (sic!) på piano.

Hollywood blvd inleder oroande med gatuljud och råmande kor. Men den tar sig och blir en lika delar vridande psykedelisk gitarrfest och vacker medryckande låt med bra sånginsats.

Step in the right direction har ett mer lågmält disillutionerat uttryck. Märklig sånginsats som är en duett med . Gitarren har ett märkligt ljud kanske är det orgel också men atmosfären är härligt lössläppt och drömsk.

King of Mars inleder i en snygg countryrockstil och växer sedan mot en snabbare gitarrintensiv och psyekedelisk låt. Senare byter den skepnad när sången kommer in till en fin melodi och sedan tar gitarr och trummor vid in i de mer flödande improvisationerna.

Neon man har en riktigt tuff och medryckande inledning med speciella trummor i samspel med gitarr. Riktigt bra sånginsats med mycket känsla också. Ett speciellt ensamt gitarrsolo hinner han också med.

Andra sidan inleder med Sunshine superman som har en coolt funkig och bluesig takt med en del bra gitarr. En del elektroniska ljud i inledningen.

Road to Hades inleder med mystiska blåsande ljud kring en bergstopp. Fortsätter med bra gitarr som varieras mellan hårda och lyriska toner. Efter ett tag blir det hårdrock med bra tryck.

High altitude hide n' seek vräker på ordentligt med hårda toner i ett frenetiskt tempo. Har en lättare avslutning med en ljus och behaglig ljudbild som varvas med studsande gitarrtoner.

Escape ger ett stressat intryck men det är bra gitarrspel med långa vridande toner. En atmosfär byggs upp.

Sole survivor har en fantastiskt taktfast skrämmande melodi som lekfullt och lätt byggs upp. Påminner mycket om Spirit. Ganska tunga gitarrljud och en märklig trumpetfanfar kombineras snyggt. Även bra distad gitarr kokar ihop på ett medryckande sätt. Avslutningen med akustisk gitarr som sedan fylls på med fjädrande elgitarr och någon slags orgel eller flöjt är magnifik.