Leviatan och sankt Stefan

Nu ska jag skriva om en skiva som gavs ut 1969 på Probe. Den heter Saint Steven. Omslaget är enastående speciellt framsidan med någon slags Leviatan inspirerat havsmonster. Baksidan är ett kollage i Monty Python stil. Tyvärr lovar omslaget och genrekatalogiseringen på Discogs lite för mycket. Musiken är definitivt inte psykedelisk rock snarare pop och ett försök att vara Beatles med deras typ av skämtmusik.

Insidan bjuder tyvärr inte på någon information om medlemmarna. Men mina böcker säger att medlemmarna var Steve Cataldo. Jag undrar vem omslagskonstnären är. Probe använde ju Edvard Munchs Skriet till Morgen och där nämns exakt vilken tavla som är reproducerad. Kanske det kan vara Gustav Doré sen har de ju modifierat det lite med Steves porträtt.

Låtarna är korta och det är en massa inspelade ljud av trumpetande elefanter, ljudupptagningar och galopperande hästar. Men ibland blixtrar det till på Beatles-manér med en fin melodislinga.

Några låtar kan man ändå nämna för där kör de på att skapa musik och låtar i alla fall.

Ay ay poe day har några fina bombastiska trummor kombinerat med basljud och bra gitarrspel till en fin sånginsats.

Grey skies har istället en akustisk framtoning i en vacker popmelodi med stråkar och gitarr.

Andra sidan bjuder på sakral musik med hotfulla trummor i Bastich I. En bit in så blir det en hårdare gitarrlåt. Tyvärr så kör han någon effekt på rösten som förstör sången.

Voyage to Cleveland har lite Spirit känsla över ljudbilden som är trevlig att lyssna på.

Louisiana home har en fin countrystil med bra melodi och en bra Creedence inspirerad sångstil.

Kometen

Kohoutek är inte en skiva man spelar ofta. Nu blev jag inspirerad av en text på en annan blogg som nämnde kometen Kohoutek som passerade solen i slutet av 1973 och som gett namn åt skivan med Father Yod and the spirit of 76. På ett blad som följer med skivan så skriver de att vetenskapen beräknar att den kommer vara 50 gånger ljusstarkare än Halleys komet. De frågar sig vad Kohoutek är, varför den kommer och vad den bibringar.

Skivan gavs ut på Higher Key 1973. Vad jag förstår så syntes inte kometen alls så spektakulärt som man hade förväntat sig. Hale-Bopp var häftig när den passerade 96/97 och man såg den varje morgon och kväll som en stor stjärna med en plymliknande svans. Kometpassager har varit omskrivna händelser i hundratals om inte tusentals år allt från Emil och Tintin till Bayeuxtapeten och Aristoteles.

Musikaliskt skulle jag säga att den är den svagaste av de Father Yod relaterade skivorna som jag har hört men några gånger blixtrar det till i den drömska musiken och jag gillar framförallt körandet.

Kohoutek part 1 inleder lovande med kaotiskt men drivet gitarrspel och mystiskt körande. Sen kommer mer mystiska talade partier till lika lågmält som mystiskt komp.

Andra sidan bjuder på fantasifullt namngivna låten Kohoutek part 2. I samma stil men det tar sig när några kvinnliga röster kommer in och och kompet blir starkare och de uppbådar en väldigt drömsk atmosfär en kort stund. I mitten av låten blir det intensivt komp med bra bas, piano och gitarrspel med en kaotisk sång med kvinnliga röster. Slutet är också intensivt.