Midsommar

Idag är det midsommardagen. Igår skulle man ju resa en majstång eller en midsommarstång. Ordet maja tror jag betyder att klä i blommor eller grönt kanske. Sju sorters blommor ska man plocka också. Midsommarblomster är en av mina favoritblommor. Varför den amerikanska gruppen valde ordet Maypole vet jag inte riktigt. Deras enda skiva gavs ut 1971 på etiketten Colossus. De bjuder på i huvudsak pop i en hårdrockstappning men även en del flödande episka toner och en del jazzinslag. De har en ganska solig stil. Ibland låter de riktigt bra som ett poppigt The only truth kanske.

Omslaget ser ut att delvis vara en demo av 3D-grafik API:et OpenGL eller möjligen en vanlig raytracer från 80-talet med geometriska former, roterade bokstäver och ljuskällor som ger skuggor. Låtlistan på omslaget stämmer inte med skivetiketten. De har även en intressant historisk berättelse på baksidan om puritaner och icke-puritaner i 1600-talets Merrymount där en grupp tydligen reste en majstång i protest mot de stränga puritanska lagarna. Mitt omslag är något slags provexemplar till en radiostation med bokstäver skrivna i tusch.

Skivan inleder med poplåten Glance at the past. Den låter ganska brittisk av någon anledning.

Show me the way är en poplåt med bra melodi och sångarrangemang.

Henry stared har en mer reflekterande stil. Bra gitarrspel med fina både jazziga och mer rockiga passager.

Changes places har en fin rockstil med starkt gitarr. De glider som tidigare sömlöst mellan rock, jazz och även lite pop. Med Under a wave blir det mer episk flödande dynamisk rock. Avslutar med några riktigt bra hårdrocksriff som fortsätter i en medryckande snabb och tung stil i låten Look at me.

Låten Jonnny inleder den andra sidan. Har en annorlunda sångstil med mer aggressivitet och desperation. Tungt komp med viss funk i svänget. Bra tamburin och bra stabil gitarr.

Come back har en lugnare framtoning med bra sång och en längtande dynamisk stil med mycket känsla. En riktigt bra låt.

You were har körsång i inledningen med nästan inget komp men det kommer igång efter en halvminut. Mer i popstil.

In the beginning fortsätter med en poplåt med bra melodi och temperamentsfull dynamik. Fina sångarrangemang och de får till några bra gitarrslingor med stämningsfullt spruckna ljud. Speciellt i ett solo i mitten i samklang med basen.

Dozy world också en poplåt med fin melodi med bra trummor och tryck i gitarren i olika mellansekvenser. Sånginsatsen är bra med någon slags duett som är lagom kaotisk.

Stand alone har en vacker majestätisk inledning med känslomässig elgitarr. Sånginsatsen är något sämre där en ensam röst sjunger först och sedan fyller de andra på i korus. Sedan kommer ett längre improviserat parti med riktigt bra flödande gitarrspel med en del psykedeliska toner. Sedan tar sången vid och kompet tar en nästan jazzig mjuk vändning.