onsdag 2 maj 2018

Inte alltid bra att följa upp

Sir Lord Baltimore gjorde ett andra album som kom ut 1971 på Mercury. Jag har den holländska utgåvan med ett helt annorlunda omslag från 1972. De kör riktigt vild hårdrock med mycket kryddningar. Problemet är att det inte blir så lyckat. De skiner till ibland, men som helhet så är det mer konstigt och nästan lite otäckt på fel sätt. Deras första album är betydligt bättre.

John Linde verkar ha skrivit samtliga låtar och gruppen har komponerat musiken förutom en låt som M. Lane komponerat musiken till.

Första sidan utgörs till största delen av en svit som heter Man from Manhattan. Elva minuter lång och tyvärr bara musikalisk förvirring.

Where are we going är en mer normal rocklåt med rå sång men en ganska konstig takt med en massa start och stopp. Sen kommer en konstig kör in på ett ställe och en obehaglig orgelton. Mot slutet en saxofon.

Andra sidan inleds med låten Chicago lives som vrider och vänder åt alla möjliga håll men den avslutar stabilt med bra gitarr.

Loe and behold har skränig sång och blir också lite ojämn i kompet med konstiga vändningar.

Woman tamer har ett häftigt svävande ljud i sitt riff och vild bra gitarr i övrigt också. Haltar lite i drivet på ett konstigt sätt.

Caesar LXXI är helt obegriplig med elektroniskt förvriden sång och konstiga stopp i kompet. Nästan otäck underlig körsång. I vissa stunder riktigt vild men som sagt med en obehaglig underton.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar