Magi från Indiana

Självbetitlade albumet med gruppen Hickory Wind utgivet på Gigantic 1969 är magiskt bra. Vad jag förstår är det ett lokalt album utgivet av en liten etikett i Evansville Indiana. Det bjuder på vackra stämningsfulla låtar med glimten i ögat på sina ställen och många små överaskningar. Fantastiska ljudbilder och väldigt bra melodier, allt verkar vara eget material. En bra avslutning på året. De spelade in ett andra album under namnet BF Trike som inte gavs ut förrän på 90-talet av återutgivningsetiketten Rockadelic.

Hickory Wind bestod av Sonny Prentice på sång, gitarr, bas och harp, Mike McGuyen på sång, gitarr, harp, piano och orgel, Alan Jones på sång, gitarr och bas och Bob Strehl på trummor. Sånginsatserna är mycket bra och de har varierade arrangemang.

Redan de första tonerna av I don't belive får mig att lystra och stanna upp och låta mig absorberas av musiken. Sparsmakade arrangemang med fina spruckna gitarrljud. Sånginsatsen är strålande med finurlig stämsång på slutet.

Time and changes har ett drivet tempo, surrande gitarr och en engagerad sångare. Melodin sätter sig direkt.

Maybe tomorrow lugnar ner tempot med en melodi så melankolisk att ögonen tåras. Fullkomligt underbar sånginsats och en gitarr som flödar obekymrat med sköna slidetoner och lössläppta infall.

Transit blues är en snabb blues med munspel och speciell sånginsats med stämmor. Textraden

living on wine and cigarettes and a lot of foolish dreams but if I had the chance once more I'll do it all again

återkommer flera gånger.

Country boy har också rik stämsång och ett hårt driv med grym bas och vassa gitarrslingor. Trummorna ligger också långt fram i ljudbilden. Stämmorna i slutet av låten är briljanta.

Andra sidan inleder med The loner en driven folkrocklåt. Starka sångarrangemang och bra gitarrspel.

Mr. Man har en speciell atmosfär med långa orgeltoner som en slöja i bakgrunden och berättande piano driver melodin. Bra sånginsats.

New Albany police carnival är en snabb berättande låt med viss uppsluppen stil i ljudbilden.

Father come with me har en ödesmättad längtande stil. En bit in i låten kommer ett instrumentalt jazzigt avsnitt med skum distorsion i cymbalen. Bra flinkt gitarrspel och en lågmäld orgel som följer med.

Judy avslutar skivan. En vacker akustisk låt med en viss skämtsam underton. Trevligt medryckande melodi som böljar i en calypsostil.