Luftigt och temperamentsfullt

Det här albumet är så stort att det nästan undgår beskrivning Live at Filmore East med The Allman brothers. Det var det sista albumet med båda bröderna Allman. Den äldre brodern Duane omkom i en motorcykelolycka senare 1971. Vilket var samma år som den magiska skivan kom. Fyra sidor avslappnade jam i blues- och rockstil med vissa jazzinfluenser. Luftigt och temperamentsfullt. Speciellt fjärde sidan med Whipping post är en uppvisning i musikalisk berättarkonst.

Albumet är inspelat live på Fillmore East i New York. Utgivet på etiketten Capricorn records.

Musiken påminner en del om Grateful Dead och kanske en del om Butterfield Bluesband.

Statesboro blues inleder albumet. En rockig blues fylld med elgitarrgodis mycket slidegitarr och mjuka trummor.

Done somebody wrong har en annorlunda stil på rytmen med munspel och cool bas i samspel med trummorna. En mer vridande och vinande gitarr.

Stormy Monday har en mer rökig stil med lite orgel och stillsamt tempo och lågmäld ljudbild. Höjer närvaron lite med fina improvisationer på gitarr som följer låtens stil. Även en del mer jazziga jam på orgel finns med.

Sida två innehåller en enda lång låt You don't love me. En välkänd och medryckande slinga bygger upp låten. Snygga bluesiga stopp i sången. Börjar mjukt med sång och orgel sen kommer gitarren in på allvar. Ökat tempo också som görs på ett snyggt sömlöst sätt. Ljudbilden flödar fjäderlätt. Även en del munspel förekommer. In mot mitten av låten tystnar allt utom en gitarr som fyller ut en fantastisk ljudbild. Sen ökas det på med trummor som driver upp tempot. Ljudet varieras på ett lekfullt sätt. Blir nästan countryrock på ett ställe. Slutet är bra men kanske lite skumt med ett julsångstema.

Hot lanta ett ordlöst jam skrivit av hela gruppen. Flyhänt spelat och med bra temperament.

In memory of Elizabeth Reed inleder jazzigt. Melodin är kort men upprepas mer eller mindre tydligt i olika tempon och med olika uttryck på ett dynamiskt medryckande sätt. Fantastiskt flöde i improvisationerna med mjukt föränderlig ljudbild med framförallt gitarr men även en del orgel. Härligt intensivt gitarrspel stundtals.

Fjärde och sista LP-sidan innehåller deras signaturlåt Whipping post i sin definitiva version. Den pendlar i intensitet på ett underbart sätt. Väldigt mycket temperament i gitarrerna. Stämningsfullt med trummor och spridda gitarrljud och ibland så kokar det riktigt. Fantastiskt bra. På ett ställe får de till långa episka gitarrtoner som öppnar upp vidderna ut i världsrymden med fina cymbaler. På ett ställe blir det någon sorts improvisation på Broder Jakob med åskmullrande trummor i bakgrunden. Mycket bra det också.