Ett av mina favoritalbum är Outsideinside med Blue Cheer, deras andra album. Det kom 1968 på Philips med ett häftigt omslag med tre utvik. Här har de fortfarande kvar sin originalsättning med Paul Whaley på trummor, Leigh Stephens på gitarr och Dick Peterson på bas och sång. Dessutom medverkar Ralph Burns Kellogg på piano vilket ger en fin atmosfär på några låtar.
Musiken är vild och okontrollerad i en psykedelisk stil. Första sidan är en fröjd att lyssna på, speciellt Sun cycle som med sitt lugna vansinne är riktigt uppfriskande. De spelade så högt att inspelningsstudion började falla samman enligt en rolig samtida artikel skriven av Lars G Holmström inför att Blue Cheer skulle spela i Sverige.
Jag skulle säga att de påminner lite om HP Lovecraft på det här albumet men bara lite. De är mycket mer lössläppta och tunga. Påminner så klart också om deras första album också.
Fethers from your tree inleder magnifikt vilt och okontrollerat med en psykedelisk drömsk men även euforisk känsla. Några pianotoner som ensamma och spruckna stakar ut vägen men även fantastisk gitarr och sånginsats.
Sun cycle inleder lite försiktigare och har mer lugna partier men otrolig intensitet överallt. Melodin är underbar och medryckande. Grymma gitarrljud som fladdrar vilt med stenhårda trummor och underbar sånginsats. Gunget är avslappnat men så otroligt intensivt ändå.
Just a little bit inleder med vilda trummor som fortsätter genom hela låten. En grym överstyrd bas mullrar på. Sen hittar en gitarr in och några drömska ljud. En fantastisk låt.
Gypsy ball inleder med allt intensivare ljusa ljud sen kommer en överstyrd gitarr som studsar runt i rummet. Som en en gong gong ekar också ut ett par gånger även ett klockspel letar sig fram i ljudbilden.
Come and get it är en låt som är väldigt enträgen men med mycket dynamik. Mycket trummor, bas och trummor. Vilda okontrollerade arrangemang.
I can't get no satisfaction är en hetsig cover på Rolling Stones klassiker. Mycket dynamik med tystnad emellan de aktiva delarna skapar ett udda arrangemang.
The hunter är en långsam blues med stenhårt driv. En cover på en Brooker T låt. Bra sånginsats och varierad vild gitarr i bra arrangemang med trummor och bas.
Magnolia caboose babyfinger är en ganska stressad låt med lite mer återhållsam gitarr och tight samspel med trummor och bas.
Babylon har ett skönt gung med en grym sånginsats. En mer soulfull och funkig låt med en massa överstyrning men inte så okontrollerat som på första sidan. Tufft slut med en överstyrda stum och cymballjud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar