torsdag 29 oktober 2015

Blandat att vara sessionsmusiker

Vad har Mark Heyes gemensamt med Simon and Garfunkel? De har båda spelat in en skiva tillsammans med Hal Blaine, Larry Knechtel och Joe Orborne. Mark Heyes koncentrerar mycket på blues. Hans enda skiva såvitt jag vet heter The words and music of Mark Heyes och är ett privatpressat album från 1971 på en etikett som kallas Good sounds recording.

Alla låtar är skrivna av Mark Heyes själv och han beskrivs som en kompositör, gitarrist och poet på baksidan av skivomslaget. Hans medmusikanter är välkända sessionsmusiker från Los Angels. Hal Blaine på trummor, Joe Osborne på bas samt Larry Knechtel på orgel och piano. Märkligt. Man undrar varför han slutade med musik.

Musiken är mestadels blues med en del folkrocksinslag. Mark sjunger på tre av låtarna och det är de som sticker ut, resten är instrumentalt. Inget jättebra album som det är värt att leta reda på. Men det är inte dåligt heller. Påminner inte direkt om något särskilt. Bluesen är ganska BB King-aktig. Folkrockslåtarna ger med sin skörhet vissa associationer till t ex Easter everywhere eller första Mother Earth.

Together inleder skivan. En långsam lite bitter blues med mycket orgel och en del gitarr.

Freedom har en fin melodi och en skör ärlig sånginsats. En ganska hoppfull och upprymd men återhållsam låt. De träffar rätt i sin genuina lite försiktiga stil. Skivans bästa låt. Hal Blaine vräker på rejält på trummorna.

Första sidan avslutar med den instrumentella låten 4:30 blues. Den inleder stillsamt med piano och gitarr. Efter ett tag byts pianot ut mot orgel. De får även in ett solo på bas. Gitarren är ganska glad i sin ton och bluesen är medryckande och gungande men inte tung.

Andra sidan inleder med Dreams. En mer folkrockig glad melodi med en bra sånginsats och driv. Har ett mer mörkt mellanspel och slut.

4:40 blues är som på första sidan en lång instrumentell blueslåt. Har en lite tätare och rökigare stämning. Mycket bra pianospel i en improviserad sekvens. Sen kommer orgeln och det är nästan lite funkigt dansant. Reprise avslutar skivan med sina 41 sekunder. Ett litet kombinerat orgel- och trumsolo.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar