Rena soulskivor brukar jag inte gilla speciellt mycket. Men Barbara Lynn med Here is Barbara Lynn är riktigt trevlig lyssning. Det kanske beror på att den gavs ut på Atlantic 1968. Atlantic brukar ha fint ljud på sina skivor. Dessutom är melodierna alltigenom starka vilket de inte brukar vara på t ex Motown skivor.
Detta var Barbara Lynns tredje skiva och hon har skrivit nära hälften av låtarna själv. Låtarna är korta och kärnfulla och håller ihop bra. Precis som den coola bilden på omslaget signalerar så spelar Barbara Lynn elgitarr på skivan. Hon har en varm uttrycksfull röst.
You'll lose a good thing fångar lyssnaren direkt. En väldigt behaglig själfull låt med luttrad smärta och längtan i hela sitt väsen. Barbara Lynns egen komposition.
Take your love and run är lite mer upp-tempo med en tjejkör. Smakfullt arrangerad.
Maybe we can slip away har ett lite annorlunda mer sparsmakat ljud. Snabbt piano som snurrar på och Barbara Lynn sjunger fint med lite lite körsång på precis rätt ställen. Skivans bästa låt.
Sure is worth it bjuder på mycket olika ljud som är svåra att placera. Melodin är medryckande och smakfull.
Only you know how to love me har en del fin gitarr och piano i en anspråkslös melodi.
I'll suffer, den andra Barbara Lynn låten på skivan. Fina växlingar i tempo med halvt talade partier på vissa ställen. Fin dynamik.
Andra sidan inleder med You're losing me bra driv med trummor och tamburin.
Sufferin' city har en tuffare melodi och en del fint blås och bas. Påminner lite om Working 9 to 5.
Multiplying pain bra melodi med kör i fina arrangemang.
Why can't you love me har inte den där riktiga melodin.
Mix it up baby är lite för modern egentligen. Lite disco-influerad.
This is the thanks I get har en del fin gitarr och bra känsloladdad sång i en ganska avskalad låt. Andra sidans bästa låt. Barbara har skrivit den själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar