tisdag 24 mars 2015

Låter som Joe Cocker

Låter som Joe Cocker, spelade med Blue Cheer och gav ut en soloskiva 1981. Det var Bruce Stephens det. Läste på en annan sida att han sorgligt nog dog den 30:e april 2012. Hans soloskiva från 1981 hette Watch that first step och gavs ut av norska Strawberry records. Skivan verkar ha spelats in i USA av idel amerikaner och engelsmän men gavs ändå bara ut i Norge på ett norskt skivmärke. Det är märkligt.

Musiken är bra. Känslan och öppenheten i de senare Blue Cheer albumen finns absolut här. Musiker som Joe Cocker och The Band eller Rick Danko känns inte heller långt borta. Finns inget i ljudet som antyder att det är inspelat på 80-talet. Stilmässigt rör det sig om rak rock med soulinfluerad sång och på andra sidan en hel del countryrock. Det tänder väl egentligen inte till ordentligt men trevligt att lyssna på ändå.

Musikerna som medverkar är bra och det finns gott om bra gitarrspel och även bas och trummor. Musikerna hade tidigare spelat med bland annat Steve Miller band.

Cold cold heart inleder i snabbt upprymt tempo. Soulfull röst och en del fin gitarr.

Detroit or Buffalo är en långsammare låt men med samma själfulla sånginsats. Påminner om Knocking on heavens door. Har ett fint lågmält lyriskt gitarrsolo i The Bands stil.

Full moon har en lite mer hårdrockande stil.

The best of you är en lugn avslappnad fin låt.

Crawl out your window är en cover på en Bob Dylan låt. Den finns med på A musical history samlingen med The Band. Detta är den andra versionen av låten som jag hört. Den ska ha skrivets under Witmarks-tiden i Dylans karriär. Fin och böljande. Långa vridande gitarrtoner som låter som en fiol eller orgel ibland. Riktigt bra.

Andra sidan inleds med Wrong way girl en annorlunda låt jämfört med resten av skivan. Den här låten är drömsk och lågmäld. En viss galopperande känsla i ackompanjemanget. En bra låt. Enda låten på skivan som Bruce Stephens varit med och komponerat.

61 clay är en rockande upptempo låt. En del underhållande överstyrt slidegitarrspel. Sen kommer helt oväntat lite stråkljud på ett kort ställe i låten.

Ooo la la är en liten behagligt nyfiken uppriktig och sparsmakad låt. Drivs av en akustisk gitarr och en del countryinfluerad fiol på några ställen.

Albumet avslutas med låten Heart of Saturday night en väldigt långsam mer tydligt countryinfluerad låt med pedal steel gitarr. Melodin är behaglig och Bruce har en soulfull röst. Smakfullt arrangerad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar